Aftonbladet – 22 juni 1860, sida 3

Ingenting! Jag måste väl hålla på att ringa tills någon kom. Åh, hon har ingenting att ringa efter här i huset, och då baron är borta och har kammartjenarnen med, är det ingen,som är skyldig att passa på klockan heller, skall jag säga.n Om du visste -huru ängsligt det var att sitta här ensam i mörkret, skulle du ej hafva hjerta att tala så, svarade Emilia med sorgsen röst. Nåja, det var infe så illa ment heller, återtog pigan blidkad, ;men se, sannerligen har inte gamle Bran kommit in med. Hvad vill mamsell nu då?s . Låt mig få litet trefligt här. En-brasa, ljus-och så kan ju Bran få stanna inne.n Stackare, har hon så ensamt att till och med en hund kan vara henne till något sällskap, så gerna för mig, eftersom baron ändå är borta, eljest tål han aldrig hundar inne i rummen. Och blidare stämd, gick hon gnolande efter ved och lagade till en munter brasa åt sin stackars mamsell, som hon sade. Tack; skall du hav; ropade Emilia vänligt, i morgon skall du få en krage utaf mig,att göra, dig fin med i kyrkan. Åh, det var alldeles för mycket, inte att tacka för, stammade den beskedliga pigan, helt förlägen öfver att hon kunnat vara näsvis. mot en så god och artig mamsell. Emilia rullade stolen fram till kakelugnen, men vacklade matt åt sidan. Herre Gud, ropade pigan och hjelpte henne, mamsell är visst sjuk? Jag har inte mått bra i dag, men det betyder ingenting, tack! Nu kan du gå. Och hon flyttade ett litet sybord till sig, tände fröken Albertinas arbetslampa och lockade Fran att lägga sig på mattan bredvid henne. Derpå tog hon fram sin portfölj och bläddrade