Aftonbladet – 22 juni 1860, sida 2

Slättregionen är fullkomligt tropisk; der växa bananas, sockerröret och pomeransträdet. Mellan dessa träds och växters stammar kräl skallerormen, svarta ormen och korallormen: der, likasom i Indiens busksnår, vistas tig r jaguaren och puma, ett slags oskadliga lejon, så stora som S:t Bernhards-hundar. Bergsregionen har tempereradt klimat såsom i mitt herrliga Nizza; der odlar man persikor. päron; plommon: alla Europas fruktsorter; der växa dessa ståtliga skogar, soim ingen penna någonsin skall kunna beskrifva, med sina som master raka, tvåhundra fot höga granar, hvilkas stam knappt fem eller sex personer kunna fatta om, I skuggan af dessa granar växa taquaros, jätterörväxter, hvilka, likt den antediluvianska verldens ormbunkar, uppnå en höjd af 80 fot och vid foten knappt äro så tjocka som en menniskokropp; der frodas barba da pao, efter orden: trädskägg, hvilken man begagnar till handdukar, och dessa lianer, som genom sina otaliga sammanflätningar göra skogarne ogenomträngliga; der finnas dessa öppna Platser i skogen, hvarest hela städer-resa sig: Lima da Serra, Vaccaria, Lages — ej blott tre städer, utan tre departementer, med kaukasisk befolkning af portugisiskt ursprung, hvars gästfrihet är homerisk. Der behöfver den resande ingenting säga, ingenting fråga. Han stiger in I huset, går direkt till gästrummet; tjenarne infinna sig, utan at vara kallade, taga af den resande skodonen och tvätta hans fötter. Han stannar qvar så länge han behagar, begifver sig bort, när han så finner för godt, tar ej afsked, tackar ej, om det ej faller honom in, och trots all denna oartighet, blir den nästkommande icke mindre väl emottegen än han, Det är naturens ungdom, menniskoslägtets morgon.