Aftonbladet – 22 juni 1860, sida 2

då Settembrina till minne af proklamerandet af republiken-i September månad, Då jag saknade sysselsättning i Piratinim, begärde jag att få deltaga i operationerna med den kolonn, som under presidentens befäl ryckte mot San Gonzales, Det var der jag för första gången såg denna tappre krigare och jag tillbragte der några dagar i förtroligt umgänge med honom. Han var verkligen rikt begåfvad af naturen! hon hade skänkt honom allt hvadsom erfodras för en sannskyldig hjelte. — Bento Gonzales var sextio år, då jag lärde känna honom. Högväxt och smärt, satt han, såsom jag nämnt, till häst med beundransvärdt behag och lätthet. Till häst skulle man ansett honom vara tjugofem år, Oförfärad och lugn, skulle han, lik en af Ariostos riddare, ej ett ögonblick ha tvekat att strida med en jätte, hade han också en kropp som Polyfem och en rustning som Ferragus. Han var en af de första som höjde stridsropet, ej af personlig ärelystnad, utan såsom hvarje son af detta krigiska folk. I fält lefde Han såsom den ringaste af prairiernas innevånare af torkadt kött och vatten. — Första dagen, då vi träffades, inbjöd han mig till sin tarfliga måltid; och vi samspråkade förtroligt, som om vi varit barndomslekkamrater och jemnlikar. Med så mångd medfödda och förvärfvade goda egenskaper var Bento Gonzales, sina landsmäns afgud; men trots dessa sina stora egenskaper, var han, besynnerligt nog, nästan alltid olycklig i sina krigsföretag, hvilket alltid kommit mig att tro; att slumpen gör sig långt mera gällande krig än hjeltarnes snille. Jag följde kolopnen ända till Camodos — ett ställe iSan-Gonzales-kanalen, som sammanbinder los Patoslagunen med Merin, Sylva Tanaris hade skyndsamt dragit sig tillbaka