Aftonbladet – 21 juni 1860, sida 3

En ridt! Ack så roligt, får jag rida med? Tack, söta snälla baronh!, och hon flög i glädje uppför terrassen och fattade hans hand mellan begge sina. Det är en riktig glädjedag i dag! Allt faller sig så väl, allt är muntert och trefligt. Tycker inte miss. Emilia det. också? Jo visserligen, men hvilken glädje har då händt herr baron förut? Emilia såg förvånad upp. Åh, just ingenting, jag njuter blott af mitt trefliga hem, jag är min egen herre, jag kan locka salla blommor och kasta bort dem så snart de vissna eller icke behaga mig längre; ingen har anspråk på mig. s Har ingen anspråk på herr baron? åter:og Emilia ännu meraförvånad, och hvad 18ger väl för glädje deruti för en man i alla all, i; För en man, hvad behagas? Sätt mig inte dåligt humör nu igen, min nådiga vän. Jag vill vara glad. Hela det gamla ödsliga Rydonäs har blifvit som föryngradt, sedan här om ungdom i huset. Jag skall min själ, ställa till baler och äfventyr här; ungdom tycker jag om. Huru var det mamsell Emilia målade ut det i går? Ett gästfritt hus, der skämt och sång skulle genljuda, var det icke: så?n Emilia teg. Hon började undra, om den gamle, tröge baronen fått en skruf lös sedan aftonen förut. Det är nu eget, att här jag någon gång slår mig på att vara muntet, så får jag iugen att skratta med mig. Om jag nu ställde till en bal, så skulle Emilia kanske inte dansa. Det vore just en nyck, som jag kunde tro en flicka om, 4Forts. följer.)