Utskottsarbetetenas. långsamma gång på den sednare tiden har i går 1 bondeståndet framkallat ganska befogade klagomål af Måns Månsson, C. A. Larsson, Rosenberg och Nyqvist i syfte att få tjenstgörande talmanen Öla Svensson och ståndets ledamöter af talmanskonferensen att i denna uppfriska minnet af behofvet att påskynda riksdagsärendenas gång. Att en ovanlig långsamhet med dessa och deraf ökade kostnader för staten och de valda ståndens komittenter varit allmänt öfverklagade olägenheter, är allom bekant, och det måste derföre anses lämpligt, att framhålla orsaken dertill. Sedan konungens nedresa till Skåne lära nemligen en del adelsmän hafva funnit Stockholm och rikdagsbråket mindre trefligt, och begifvit sig på utflygter till landet eller landsortsstäderna, och då bland dessa bortrestaherrar äfven befunnit sig ordförandena i vissa utskott, så hafva en del utskottsarbeten blifvit inskränkta till korta stunders sammanvaro inom en eller annan utsottsafdelning. Ett så otillbörligt sätt att begagna den sjelfskrifna representationsrätten saknar likväl allt stöd af grundlagen, och det är förvånande att ridderskapet och adeln kan låta det komma sig till last. Det höglofliga ståndet borde väl åtminstone se till, att dess utskottsledamöter icke undandraga sig att fullgöra sina funktioner, Och om hrr landshöfdingar verkligen någon gång behöfva frigöra sig från riksdagsqvalmet och för något tillfälle icke kunna fylla utskottens ordföranplatser, så ega ju de närmaste ätternas representanter både pligt och rätt att öfvertaga deras funktioner, kalla till sammanträden och leda förhandlingarne. Så alldeles blottadt på förmågor att åtminstone för tillfället fungera på en ordförandestol borde väl icke riddarhuset kunna vara, att icke åtminstone en ledamot i hvarje utskott alltid kan finnas färdig att öfvertaga en företrädesrätt, som ännu, liksom sjelfva sjelfskrifvenheten, tyvärr qvarstår utan allt förnuftigt skäl.