Aftonbladet – 19 juni 1860, sida 2

TAIS Lig LYDA Y SVIF, AVIRIC Ae Att redaktionen ansett sig oförhindrad i sin tiding: intaga en sådan artikel, som den, hvilken i sedaste nummer under rubrik: Åter ett Djurgårdsuppräde af militärer, finnes införd, har ej så mycket äckt förundran, som att redaktionen sjelf, ehuru yllandedet upphöjda valspråket: Land skall med ag byggas,, begått sådan väld, att i denna sak enlast dömma efter ena partens utsago, utaö att göra ig ringaste möda att äfven inhemta underrättelse m förloppet hos vederbörande befälhafvare å möteslatsen, der tillgång fanns på undersökningshandlinsar, hvilka visa, att det klandrade befäletej allenast cke varit i spetsen för tumultet, utan deremot, deas pligt likmätigt, anländt för att hindra våld, men wilket beklagligen endast till viss grad lyckades. Målet angående postens vid kruttältet öfverfallande ir ännu under bandläggning vid krigsrätt; hvaremot andersökningshandlingar rörande förloppet vid vålds: verkarties efterspånande finnas att tillgå för dem leraf önska taga del, i regementets chefsexpedition. Härpå genmäler tidningen: Af ofvanstående artikel kan det synas som skulle oefälet vid omberörda tillfälle icke varit i spetsen för anfallet på de fredliga bönderna. Här står således nu en persons utsago mot en annan persons; nemligen den förorättade mannens, vid hvilken vi talt; och dermed kan efter vår uppfattning ingenting vara bevisligen ådagalagdt till ifrågavarande befäls urskullande. Om än vi icke hafva rättighet att misstro br majorens ord, så hafva vi icke mindre skäl att sätta tro till den förfördelade mannens uppgift, att åtminstone en af befälet vär bland de första som anföllo: Hittills är detta åtminstone obevist. — Vi kunna icke föreställa oss anbat, än att, om befälet vid tillfället gjort hvad som kuntat göras för att shindra våld., sådant äfven medfört önskad verkan, då väl icke rimligen kan antagas, att: kamratskapet beväringarne emellan, efter några dagars sammanvaro, skulle hafva antagit den elektriskt öfvefväldigande gestalt som handlingen utvisar: Hittills har icke heller: förspörts; att någon af beväringsmarnskapet blifvit tilltålad för att han icke åtlydt befålets befallöing att upphöra med misshandfingen, liksom ock dessa fakta stå qvår: att de abfallne ärö befonna alldeles öskyldiga till dådet mot posten; att de ä allmännaå landsvägen blifvit på våldsamt sätt öfverfallna och arresterade, samt att den värst missbandlade, utän mat ocH vård, hölls fången omkring två tredjedels dygn, ehuru Känd som fridsam man och bofast så nära mötesplatsen. Å — Upsala-Posten ger föjande framställning af ett uppträde som nyligen egt rum i Up: sala: mellan eförus öfver dervarande kaätedralskola, erkebiskop Reuterdahl, och läroverkets rektor hr Annerstedt, rörande en skolans angelägenhet: Under erkebiskopens senaste besök härstädes från den 2 til 6 Juni, hvilket H. H. gjörde, för att i egenskap af härvarande högre elementarläroverks eforus öfvervara de vid läroverket sedvanliga slutexamina för året samt hemförlofva skolungdomen, egde mellan honom och skolans rektor aftonen före H. H:s återresa till hufvudstaden en scen rum, som var af den egerdomliga art och väckt så mycken uppmärksamhet härstädes; att vi ej kunna uraktlåta att deråt gifva offentlighet. De underrättelser, vi om den märkvärdiga händelsen här skola i största -körthet meddela, äro fullkomligt tillförlitliga, Så att de jemte annat äfven kunna tjena att rätta och förekomma öfverdrifoa framställningar af tilldragelsen. Vid Upsala högre elementarläroverk hafva matemätik och lefvande språk, såsom naturligt är, varit ansedda och behandlade såsom hufvudämnen å reallinien. Undervisningen i dessa ömnen har ock, sedan -skolan fullständigt organiserades med en reallinie, upprätthållits af tvenne hufvudlärare, hvilka dock varit ställda på extraordinarie stat, så att skolstyrelsen för hvarje år måst hos K. M:t anhålla om medel för aflönandet af dessa lärare. Genom adjunkten Hagbergs och docenten von Zeipels nästan samtidiga bortgäng från läroverket miste dessa hufvudämnen sina upprätthållare, och i stället för att skötas af hufvudlärare skulle nu undervisningen i dem fördelas på ett antal andra lärare, hvarigenom deras: betydelse af hufvudämnen upphäfdes. Då vigten af de nämndå ämnena omöjligen kunde medgifva ett dylikt skötande efter omständigheterna, fattade skolkollegiet efter flera öfverläggningar det välbetänkta och dessutom af sakförhållandena såsom nödvändigt motiverade beslutet, att till K. M:t ingå med anhållan derom, att matematik och lefvande språk måtte såsom. hufvudämnen å seallinionupprätthållas, och fortfarande såsom hittills medel anvisas för aflönandet af tvenne hufvudlärare i desamma Eväellertid hade erkebiskopen i skrifvelse från höga vederbörande blifvit uppmanad att så fört ske kurde låta indraga de omnämnda tvenne hufvudlärarebefattningarna samt fördela undervisningen i realliniens tvenne hufyudämnen mellan skolans öfrige lärare på sätt lämpligast ske kunde. Denna: uppmaning synes H. H. hafva funnit vara i sin fullkomliga ordning samt beslutit att på allt sätt ställa sig henne till efterrättelse. Ty för det första lärer H. H: hafva gifvit rektor och skolkollegiet tillkänna, att hans vilja vore att ingen vidare anhållan om arfvode för särskilda lärare i maåtematik och lefvande språk å reallfnien skulle till K. M:t insändas, och för det andra upptog han med deå synbarligaste missbelåtenbet vid sittsednaste.besök härstädes underrättelsen derom, att skolkollegiet beslutit att till K. M:t ingå med:en. skrifvelse, der oumbärligheten af. de tvenne hufvädlärarne-ådagalädes såvidt undervisningen å reallinien skulle kunna motsvara det med Henne åsyftade ändamål: Då rektor. med anledning af den förevarande frågan den 5 dennes på aftonen var kallad till H. H., behagåde denne, som vid tillfället jemväl fick af rektor 1 mig och började slå mig med sin rit viska; r detta väl var gjordt, upprepade han sina rågory,: och jag upprepade mina: sven. 6; Han befallde då, att jag skulle löras ifän;elsey. ock tillade några ord i örat på mina vakter. : Dessa. ord innehöllo en befallning att låta mig undergå tortyr. Sedan jag ankommit till den kammare; som var bestämd för mig, läto mina vaktars mina händer förbli bakbundna och slogo ytterligare ett rep om ina handlofvar, kastade repets andra ända öfver en bjelke ock: hissade upp vig fyra eller fem fot från golfvet. Nu sinträdde -.don Leonardo Millan i mitt ingelse och frågade, om jag. ville bekänna. Jag kunde ingenting annat ondt göra horom, än spotta honom i ansigtet; och det gjorde jag också. : Godt,, sade han, begifvande sig sina färde; när fången behagar bekänna, så säg mig till, och när han bekänt, skall han nedsläppasn. Härpå gick han. Jag hölls två timmar sålunda upphängd; rela min kroppstyngd hvilade på mina blöliga handlofvar och mina urledvridna axlar. Hela min kropp brände som en ugn; i hvarje ögonblick begärde jag vatten, och nera merskliga än min bödel, gåfvo. mina j hade någonting att frukta, steg har fram j ; vaktare mig sådant; men då det nedsväljdes: magen, fördunstade det ögonblickligt, sigom om man slagit det öfver en glödgad jernplåt. Van kan ej göra sig något begrepp om hvad l.