Aftonbladet – 19 juni 1860, sida 2

göra sig älskad af alla. Ack! Vårtolyckliga lands bästa söner finna så sin död band främlingar, utan trösten att bli begråtna och... glömda! XIV. Jag tillfångatages. Jag låg i nittön dagar utan någon annan skötsel än den, Luigi Carniglia gaf mig. Efter dessa nitton dagar anlände vi till Gualeguay. Vi mötte vid inloppet till Ibiqui, en gren af Paranay ett fartyg, fördt af en viss don Lucas Tartaulo, en hedersman, som vaade mig all möjlig välvilja och gaf mig hvad ban ansåg nyttigt för mig i mitt tillstånd. Allt hvad som erbjöds moitog jag, ty vi saknade om bord bokstafligen alit, utom kaffe; mn gaf mig derföre också kaffe i stället för annan föda, utan att bekymra sig om huruvida det var en helsosam dryck och en god liet för mig. Jag hade från början, en förs ig feber jemte en. svårighet att svälja, som gränsade till omöjlighet, Detta vär ej underligt, då: kulan; när hon gick tvärs igenom balsen, passerade mellan halskotorna och strupen; efter åtta eller tio dagar gaf febern med sig; jag kunde svälja, och mitt till-tånd blef drägligt. Don: Lucas: gjorde ännu mer: då han lemnade oss, gaf han mig — äfvensom en af hans passagerare vid namn Arragaida, en i Amerik bösatt biseayer — rekommendationsbref till Gualeguay, och särskildt till guvernören i provinsen Entra Rios, don Pascal Echague, hvilken, då han skulle företaga en resa, qvarlemnade sin egen läkare, don: Ramon: Delarea, en ung, mycket kunnig.argentinare, som, efter att ha undersökt mitt sår och känt kulan qvar i halsen, gjorde en inskärning och skickligt tog ut henne, samt under några veckor, d. v. s. ända till mitt fullkomliga tillfrisknande, fortfor att gifva mig den ömmaste och, jag kan tillägga, mest oegennyttiga omvårdnad. 2 Jag vistades sex månader i Gualeguay och bodde under denna tid hos don Jacinto An