Aftonbladet – 19 juni 1860, sida 2

bunden till händer och fötter; de denna årstid talrika och glupska mn-dsquitos hade förvandlat-mitt-ansigte och mina händer tillett enla sår. Jag hade uudergått en förfärlig tortyr i två timmars tid, och då jag återfick medvetandet, var jag sämmanfjettrad sida vid sida med en mördare. Ehuru jag ej yttrat ett enda ord under de mest fasansvärla plågor och den Jacinto Andreas för öfrigt ej haft ringaste del i min fykt, hade han blifvit bäktad; inneväsarne i provinsen: voro: utom gigvaf förskräckelse. Hvad mig: sjelf beträffar, skulle jag ha. dött, om ej en qvinna, en engel af barmhertighet, varit. Hon öfvervann em fruktan och gick att bistå den stackars fången efter hans tortyr. Hennes namn. var f.u Alleman. Tack vare-denna rilda välgörarinnaj fattades det mig ingenting i mitt fängelse. Någia få dagar derefter. lät guvernören, som insåg att det gagnade till intet att söka tvinga mig att bekänna, och som var öfvertygad, att jag skulle dö, förr än jag förrådde cn af mina vänner, föra mig till hufvudstaden i provinsen Bajada, emedån han ej vågade ikläda sig ansvaret för min död; der qvarstannade jag i fängelse i två månader, hvarefter guvernören lät säga mig, att det stode mig fritt att lemnå provinsen. Eburu jag bekänner åsigter, motsatta Echagues, och jg efter den dagen mer än en gång stridt mot honom, kan jäg ej dölja den förbindelse, hvari jag står till honom; och jag skulle ännu i dag vilja vara a tillfälle att visa honom min erkänsla för allt hvad han gjort för mig, men isynnerhet för det han återgaf mig. friheten. Längre fram ville lyckan, att nästan alla militärcheferna i provinsen G :sleguay föllo i mina händer, och jag försatt? dom alla på fri fot, utan att tillfoga bvarkon cm sjelfva eler deras ege: dom någon skada, Hvad don Leonardo Millan beträffar, ville ing ej en gång se honom, fruktande att haus isyn skulle väcka minnet af hvad jag lidit och förmå mig att begå någon mig ovärdig TArnRING