Aftonbladet – 18 juni 1860, sida 3

hg EE ÅR EE RS RR rg, fe at ES re nn efterkomma deras begäran och vidtoge mått och steg för att uppnå det af dem efterlängtade målet, så skulle väl, såframt de ej, hvilket är högst osannolikt, beslöte sig för att ändra sitt uppförande, det första, verksammaste och enda nödvändiga steget vara att qväsa just dem sjelfva. Lord Brougham uppträdde den 8 dennes i öfverhuset och sade sig vilja göra lord Granville en fråga, som han hoppades denne skulle ku :na besvara nekande, nemligen huruvida underrättelserna om Palermos bombardering egde grund. Till menniskonaturens heder hoppades han, att denna grymhet utan exempel var en dikt; noninterventionsprincipen vore helig och borde samvetsgramnt iakttagas, yttrade talaren; men om dessa underrättelser .Å vore sanna, så skulle principen sannerligen ställas på ett svårt prof, hvilket den dock, såsom han hoppades, skulle uthärda. Denna princip utplånade dock ej ur vårt bröst de naturliga mensklighetskänslorna och kunde ej T hindra, att man med fasa och harm hörde taIlas om dylika brott, eller att man önskade en snar och fullständig befrielse för Siciliens folk, äfven om den skulle verkställas genom dessa dtyranners fall. Den 11 dennes återtog lord John Russel sin Tbill rörande parlamentsreformen. TYSKLAND. I Angående det tyska furstemötet med: franIske kejsaren berättas: kejsaren hade i fjol önskat ett möte med prinsen af Preussen, men denne undandrog sig det. I denna månad meddelade franska sändebudet i Berlin preussiske utrikesministern, att då kejsar Nepoleon blifvit underrättad att prins-regenten ämnade resa till Baden, ville kejsaren der göra honom ett besök för att skingra det olycksaliga misstroende, hvarmed Tyskland nu betraktar Frankrike. Utrikesministern fästade sändebudets uppmärksamhet på att Preussen, fastän orätt: vist, sjelf vore föremål för stort misstroende i en stor del af Tyskland och att kejsar Napoleon derföre icke skulle vinna sitt syftemål genom ett sådant möte. Sändebudet underrättade kejsaren på telegrafisk väg om denna betänklighet, hvarpå erhölls det svar, att det skulle mycket fägna kejsaren att få se jemväl andra tyska furstar i Baden. Då antog prinsen-regenten propositionen, under förutsättning att icke blifva ensam, och underrättade åe större tyska staternas regenter om hvyadå som förelupit. I följd häraf ha konungarne af Sachsen, Hannover, Bayern och Wärtemberg, hertigen af Coburg-Gotha m. fl. infunnit sig i Baden, dit prinsen-regenten reste den 14, åtföljd af prinsin af Hohenzollern — denne dock ej i egenskap af konseljpresident, utan af slägting till konungahuset. Icke heller om de öfriga regenterna uppgifves att de medhafval några officiella rådgifvare, så att furstemötet synes blifva ett myc:et hemlighetsfullt simrådande om folkens angelägenheter. Dagen före afresan från Berlin hade prinsen-regenten der ett besök af hannoverske konungen. Österrikiska kabinettet, som är mycket oroligt öfver sammankomsten, har man sökt lugna genom ätt ditsända den bekante underhanålaren baron von Seebach. ÖSTERRIKE. ; Sedan ett förslag till konkurslag ooh jordebokslag förelagtsdet nya riksrådet, kommer det icke att hafva några plena på fjorton dagar, utan endast att arbeta i komitger. Den 13 kungjordes de väntade reformerna i venetianska styrelseformen. CentralkonI gregationen i Venetien, svm hittills endast.haft rådgifvande stämma, har nu erhållit beslutande-rätt, utom i ärenden som röra hela monarkien, och landets budget skall underställas dess pröfning, äfvensom det skall ega revidera landsräkenskaperna. Vid grufvorna i Padochau ha vid ett ras 50 arbetare blifvit lefvande begrafna; af 41 har man funnit liken. ITALIEN. Grefve Cavour har förklarat, senatskommissionen, att de båda motsatta sluttningarna af Hafsalperna förblifva under Sardinien, och att fästet Lessilon skall raseras. Ministerpresidenten har nyligen uti senaten med mycken värme och stor skicklighet uttalat I sig iden napoleonska politikens anda, i det han . sökte vederlägga tviflet på Napoleons välvilliga tänkesätt rörande Italien och skildrade det inflytande, som kejsaren allt sedan Villafrancafördraget utöfvat till förmån för Italien. : Äfven yttrade han sig om Napoleons bref till påfven. Uti detta bref, sade grefve Cavour, är upprätthållandet af den verldsliga makten, så som densamma för närvarande är beskaftad, betecknadt såsom icke nödvändigt. Detta är en för Italien mycket vigtigarc sak än slagtningarne vid Marengo och Solferino. Detta bref har för vårt land samma vigt som Venedigs. befrielse Detta grefve Cavour: språk klandras af oppositionen. Diplomaterna hålla sig icke så mycket til grefve Cavours ord som till hans hela ställning, och det är för dem klart, att hr Nigra i Paris arbeta med stor framgång. Neapolitanska regeringen fortfar att neka privata att begagna telegrafen. Lazzaroni, som förut varit goda rojalister, hafva så småningom af mazzinistiska agenter vunnits för revolutionens sak. ; Uti en korrespondens från Neapel af den 9:de dennes berättas, att den italienska iddn numera är öfvervägande uti landet, men att! det dock gifves ett antal personer, som hellre önska upprätthålla den. påfliga alliansen än räcka handen åt konungen af Sardinien. Konungen har sändt hr Martino till kejsar Napoleon med en egenhändig skrifvelse, hvaruti Frans II begär franske kejsarens understöd. Påfven skall vara på förhand underrättad om konungens af Neapel försök och är beredd att ingå på de reformer hvartill Frans II förklarat sig villig, nemligen en konstitution, liknande den franska. a Från Turin meddelas den 10 dennes, att; ett ministerråd hållits uti Neapel, hvilket be-, ag ÖT Ta RE En AT. — frypokarn OT