Jordegaren lärer hafva svårt att bevisa det den icke häftade vid hans jord, då han eller hans förfäder förvärfde jorden. Och likväl hafva de, som mot vår modernärings. intresse och mot all sund rättskänsla drifvit sådana satser, icke med ett enda ord kunnat förreka, hvad som är långt för detta utredt och erkändt, att skjutsningsbesväret till en början påtvangs allmogen genom våldgästning, hvaröfver ständiga kl gomål framställdes; eller att; när våldgästningen blef alltför olidlig: och tryckande, allmogens rätt att slippa skjutsningsbesväret erkändes och s. k. tavernar, samt gästgifverier inrättades; eller att, då allt sådant icke hjelpte, allmogen genom åtagandet af en särskild :fgäld under namn af skjutsfärdspenningar för skjuts-och gästnings afskaftande, och hvilken afgäld ännu utgår, vid. 1642 års riksdag friköpte sig från den påtvingade skyldigheten att prestera fri skjuts och gästning åt kronans tjenstemän; eller slutligen att, från första stund man började ordna skjutsningsbesväret, såsom en ledande grundsats härvid alltid förekommit, att den resande skulle betala fullt hvad skjutsen vore värd. Om någon nuvarande jordegare eller hans förfäder förvärfvat sitt hemman sedan första våldet mot allmogen utöfvades till skjutsningsibesvärets läggande på jordbruket, så måste han väl. ändock hafva förvärfvat det måd alla de rättigheter och förmåner, hvarmed hemmamet förut. innehades, och en af de uppendagifigaste rättigheter för förre innehafvarne var wäl den, att så fort som möjligt slippa ett orättvist och med olagligt våld påtvingadt onus. Om, å andra sidan, den resande, eller, såsom hr Fåhreus i sin reservation kallar honom, trafiken hade skyldighet att gifva fullt vederlag för det besvär, som förorsakades ett hemman, så kunde väl aldrig en sådan skyldighet försvinna derigenom att hemmanet öfvergick i annäns Band. Rättvisan är klar i denna fråga, och man kan icke annat än belaga, att t. ex. inom borgareståndet någon kunnat så förbise det rätta och billiga i denna sak; att han ironiskt hänvisat bondeståndet att efter laga stämning till domstol genom rättegång söka vinna rättvisans tillämpning. Men då man icke velat fästa sig vid det rätta, utan hänfört sina räsonnementer till det nyttiga, nödiga oeh möjliga, så torde dessa synpunkter åtminstone få ega obestridligt anspråk att begagnas med full konseqvens och utan sofismer eller godtycke. Man torde då här, såsom alltid, finna, att just det rätta är tillika både nyttigt, nödigt och möjligt. 7 Ingen nekar, att landet i sin helhet har fördel af en ohämmad trafikb; men kan icke denna trafik öfverallt bära sin egen kostnad, måste de icke-trafikerande vidkännas tungan af rörelsens upprätthållande på vissa vägar, så må trafiken der hellre hvila, tills den hunmit hemta krafter att hjelpa sig sjelf. SamIbället kan icke hafva någon båtnad deraf, att Iköpmannen A. slipper betala mer än hälften af hvad hans skjuts är värd, och att den andra hälften af skjutsen får bekostas af bonden B. Hvad man här gifver hr A. i fördel, det fråntager man orättvisligen B. Man ser dervid visserligen, att A. kan sälja sina varor så mycket billigare, som -han fått efterskänkt på :skjutsen för sin affärsresa; men man måste sockså se, att B. tvingas inskränka sitt köp med så mycket som skjutsningen för A. kostat honom. Eller om A. köper och B. siljer, så är det visst sannt, att A: har en besparad skjutsfärdspenning qvar, för hvilken han kan inköpa varor; men B. har deremot måst anstränga sig för att skjutsa A., så att shan -icke hunnit frambringa hvad han eljest kunnat afyttra, om han varitfri från detta besvär, och bristen på varor måste alltid för A. höja deras pris. Då hr Fåhreus säger, att allt industriellt lif lider genom hvarje försvårande af rörelsen, .så har han visserligen i viss mån rätt; men han måste väl också se, att å andra sidan lider allt industriellt lif lika betänkligt genom hvarje försvårande af industrien sjelf och isynnerhet genom nedtryckande af landets modernäring. Detta torde vara en lika enkel grundsats i nationalekonomien, -och hvilken knappast torde behöfva inhemtas under e lektion af Bastiat uti hans lilla populära Ce qwon woit et ce quon ne voit pasN. s Nyttan af att trafiken underlättas på jord:bruksindustriens bekostnad är således ingen, mtan tvingas man här såsom alltid att erkänna den goda regeln: låt allt gälla hvad; det kan sällar. Deremot är nyttan af att jordbrukaren får använda sina krafter och sin omsorg uteslutande åt jordbruket lika ögonskenlig, som att trafiken och det allmänna skall vinna på att skjutsen besörjes encast af dem, som åt denna 4tjenstbarhet kunna egna sig helt och hållet. Det är en tillämpning af lagarne för arbetets fördelning, som allra minst någon statsekonem skall kunna bestrida. Kommer man .n på det nödvändigas område, så lärer ingen neka det vara nödigt att ett skjutväsende är ordnadt i landet på ett :sådant sätt, att resor må kunna ske. Men män är också-så långt kommen för närvaran.de, att man utan tvekan erkänner, att det mumera är nödvändigtse till, att skjutsningen blifver verkställd efter andra reglor och med andra medel än under Hans Ma:jt, glorvördig i åminnelse, Magni Ladulås tid, Skall icke t. ex. den högt värderade representanten för Sundsvall, om han nödgas böst eller vår resa mellan Sundsvall och Stockholm på en af våra beryktade rapphönor,, finna det uppskakande att i en tid, då bankinr ttningar af :alla slag beqvämt och lätt ombesörja den dösda penningens omflyttning, den lefvande menmiskan skall stötas mör och mjuk för att komma från Sh till annan. Man kän rd, att den, som gjort så mycket för rebeqväma och Sabba fortskaffande sjövägen, äfven skall finna det i högsta grad nödvändigt, att något göres för förbättring af skjatsningsväsendet på våra landsvägar. Men -om man än har Just att bestrida jordbrukaren rättigheten att slippa den gamla bördan, skall man derföre också hafva mod att påstås det a a 11 SS ltatodaern INN ES