Aftonbladet – 16 juni 1860, sida 3

j tänder, hyaribland ej saknades representanter från de östra orterna, äfvensöm regeringen, som borde känna förhållandena, vid två på hvarandra följande sdagar skulle ha förordat den vestra linien. VerkI iga förhållandet är väl, att hela Småland i afseende I ocå fruktbarheten står temligen lågt, jemnförelsevis till andra provinser, och att odlingarne kosta mycket arbete och möda. Till och med kring Wexiö, der jorten :skall vara som bäst, måste, enligt hvad personer rån orten ofta upplyst, vid odlingar mycket arbete användas på att plocka bort sten; och jorden der kan, vligt sådane sakkunnige personers uppgifter, alldees icke jemnföras med slätterna i Östergötland, Upand, Westmanland eller trakten omkring Stockholm. Zesinnar man nu, att ända till sista riksdagen icke tt enda ord talades för att ens sätta i fråga en istra Jlinie, än mindre företrädena af en sådan, ehuru lessa långt förut kunnat vara kända, så måste väl leri ligga ett indirekt bevis för att de icke äro synpwerligen stora. I afseende på den odlade jordens förvållande til! folkmängden, så har den förste talaren vå förmiddagen medgifvit, att komiten gjort en miss-äkning. Ja; mina hrr. komiten här verkligen miss-äknat sig, då den uppgifvit att den odlade jorden sid Nässjö-linien -belöper sig till 1 tunnland på person, och vid linien Finjasjön-Tenhult endast till sju iondedels tunnland. Detta argument har komitån mellertid ansett så vigtigt och afgörande, att den ipprepat detsamma flera gånger; men vid närmare sranskning fann utskottet uppgiften vara ogrundad och i anlenning deraf expedierades ett bref till den edamot af komiten som uppställt de statistiska uppysningarne i ämnet och som utan tvifvel författat selå betänkandet. Denne ledamot nödgades medgifsa misstaget och svarade, att uppgiften grundade sig vå ett förbiseende vid betänkandets redaktion. Jag tror också att det varit ett förbiseende och icke en uppsåtligen falsk uppgift. Me på detta förbiseende har nan likväl grundat ett helt och hållet nytt förslag, som medför millioners tillökning i kostnad, och regeingen har derigenom blifvit förd bakom ljuset. Detta var väl något, som utskottet icke borte lemna oanmärkt, då förhållandet är att, i stället för 30 proc:s fvervigt i odlad jord, Nässjö-linien endast har 12 proc:t, ett företräde, som blir af än mindre betydelse, om man tager i betraktande de många odlingstillfällen, som finnas vid Laga-linien och som hittills lemnats obegagnade, endast till följd af bristande kommunikationer. Jag kan ej fatta annat än att ett sådant förbiseende just i den punkten som är den bufvudsakliga och som skall afgöra emellan två alternativer, är ett mycket stort fel, ja det största af alla som kunna begås i en officiel bandling, och den byggnad måste naturligtvis ramla, söm man uppfört på en så bräcklig grund. Men det är icke blott i lettä afseende komiten misstagit sig. Ser man till, så finner man att utskottet haft samma skal till anmärkningar i åtskilliga andra punkter, och jag villi största korthet påpeka några omständigheter som bevis på denna min sats. — Beträffande prodäkterna af jordbruket, hvilket utan tvifvel bör i främsta rummet afses, så har utskottet med största samvetsgranhet sökt .göra -sig reda för förhållandet, och ingen lärer kunna bestrida riktigheten af hvad utskottet yttrat derom, att flera af de spanmålsbärande trakter, som blifvit raknade till Nässjö-linien, sällan eller aldrig skulle forsla sin säd på jörnvägen nedåt Skåne eller upp till Jönköping, utan fortfarande komma att föra den till östra kusten. Hr Kock har visserligen sagt att spanmålen ej sällan kostar mera i Skåne än t. ex. i Carlshämn; men om också detta inträffat någon enda gång, till följd af särskildta :!omständigheter, så är det dock i allmänhet icke för;hållahdet, och dessutom om också frakten för en itunna spanmål på jernväg antages till endast sex skillingar milen, skulle den dock för 20 å 25 mil blifva så tung, att nämnde trakter hade större fördel af att föra sin säd 7 ä 8 mil på axel till kusten, än på jernväg till Malmö, äfven om spanmålspriserna der i allmänhet vore lika höga som i Blekinge, hvilket erfarenheten dock visat sällan vara fallet, då skil naden nemligen är 1 rår. Med skogarne i östra delen af länet är alldeles samma förhållande: de ligga så långt öster ut, att en bibana till någon af de östra hamnarne skulle vara äf långt större nytta för dessa orters skogsafsättning, än att södra stambanan drages öfver Nässjö. Att detta i allt fall skulle medföra fördelar för kringliggande orter, vill jag visst icke förneka; men om dessa fördelar jeWhföras med statens intresse, så visa de sig vara alltför obetydlig,a för att man derpå bör grunda föredragandet af Nässjö-linien framför den vestra. Hr Koch har undrat hvarifrån utskottet hemtat uppgiften att invid Laga-linien finnas stora förråder af bränntorf; men derpå hade han icke bort undra, ty det kan icke vara honom obekant, att utåt lenna linie finnas ofantliga torfmossar, och följaktligen också rikt förråd på bränntorf. Man kandessatom hänvisa till åtskilliga tryckta arbeten i detta imre. Mig kan det ej annat än förundra, att jernsägskomiten totalt förbigått en såk, som så väsendtigt talar till Laga-liniers förmån. (Forts.)