Aftonbladet – 16 juni 1860, sida 2

Ön Sioilien såsom krigsteater. Sicilien erbjuder den i geografiskt hänseende egendomliga, annorstädes okända företeelseri, att blott städer och nästan alldeles inga byar finnas i hela landet. Blött i trakten af Messina och på OCataniasiätten finnes det några landtliga boöningar och en-kilda gårdar, söm man likväl icke kän kalla byar. Alla öfriga orter utgöra stadskommuner, som i medeltal hafva 12.000 invånare. Detta förklarar -hvarföre Sicilien i så hög grad är tillgängligt för politiska idger. Stadsinvånarne sysselsätta sig i alla länder mer än landtmannen med politiken, och deraf kommer det ock, att konungariket Neapel, som har mycket mera landtä i stadsinnevånare, står långt tillbaka för den mindre folkrika ön i politisk bildning. Ön Sicilien genomskäres efter sin hela längd af en bergskedja, som kan anses såsom .n fortsättning af Apenninerna, med hvilka !en också har en stor geognostisk likhet. Hufvudkedjan af de sicilianska Apenninerna börjar vid, Kap Foro, invid sundet, och sträcker sig utmed hela norra kusten till Trapani och San Vito. Åt kustsidan är bergsluttningen ganska brant, så att den åt bafvet visar många klippor och otillgängliga höga spetsar, under det den motsatta södra sluttningen har stora och vidsträckta platå:r, som småningom sänka sig mot hafvet, hvilket har många vackra och beqväma vikar. Det inre af ön är till större delen öde och alldeles icke eller åtminstone illa.odladt. Man finner likväl äfven här ett antal icke obetydliga städer, såsom Corleone, Rivona, Caltanisetta, Piazza-Caltagirone och Nicosia. Städerna vid kusten äro naturligtvis mera betydande. De hafva alla komniunikation med hvarandra genom en stor landsväg, som visserligen är -tålig nog och blött rhellan Messina, Palermo och Trapani, det vill säga på norra kusten, en chauss, men likväl bildar ett slags kommunikationsgördel. I det inre af ön fanns det ännu för några få år sedan blott tre vägar, som kunde befaras af vagnar. Alla tre utgingo från Catania, den första till Palermo, den andra till Alicata och den tredje till Girsenti. Öns floder äro nästan alla bergströmmar, hvilka kasta sig mellan och öfver klippor och ingenstädes äro segelbara. Slätterna såväl som höjderna, fälten, trädgårdarne och vägarne äro betäckta med ogenomtröngliga häckar af cactus eller stora lavastycker, hvilket naturligtvis ännu mera ökar svår gheten för rörelsen. Derföre egnar sig också Sicilien och isynnerhet södra delen af ön synnerligen för guerillakriget — ett krig, som ingen kan öra så som Garibaldi, hvilken med sina alpjigare derpå aflagt utmärkta prof. Understödd af terrängen och sicilianarnes sympati, skulle han länge och med framgång kunnat föra det lilla kriget, äfven om han på öppna fältet blifvit slagen af de taktiskt inöfvade neapolitanska trupperna.