Aftonbladet – 15 juni 1860, sida 2

XII. Striden. Vi hade legat för ankar under natten omkring 6 mil söderut från Jesus-Maria-udden, midt för San Gregorios barrancos; det blåste en laber nordlig bris, då vi från Montevideosidan blefvo varse två farkoster, som vi ansågo tillhöra de våra; men då de ej förde det; öfverenskomna tecknet, en röd flagga, fann Jag klokast att sätta till segel i afvaktan på deras framkomst; dessutom lät jag föra musköterna och sablarne upp på däck, Detta försigtighetsmått var ej onödigt, såsom det visade sig; den första båten fortfor att närma sig. oss, med. endast tre personer synliga ombord; då de hunno så nära att man kunde höra hvarandra, befallde oss den, som tycktes vara befälhafvare; att gifva oss, och i samma ögonblick uppylldes farkostens däck af beväpnade män, hvilka, utan att gifva css tid att besvara uppmaningen, började skjuta på oss. Jag ropade: Till vapen! och ryckte till mig en musköt; men som vi hade segeln. brassade, kommenderade jag, allt under det jag sköt, så fort jag hann: Brassa på förtopp! Men då jag ej märkte :koneiten med sin vanliga villighet lyda kommandot, vände jag mig mot rodret och fick se, attförsta salfvan hade dödat rormannen, hvilken var en af mina bästa matroser. Han hette Fiorentino och var född på en af våra öar. Det var ingen tid att förlora längre. Strid:n fortgick med raseri; lancionen — så kallas det slags båt, mot hvilken vi stredo — hade gjort fast vid vårt babords-galleri, och några man från ,densamma hade redan äntrat upp. på vår bastingering; lyckligtvis gjorde nägra skott och sabelhugg slut på dem. Sedan jag hjelpt m tt folk att. hindra denna intring, hastade jag; tillsstyrbords bomsegelsskot, der Fiorentino hade stupat,oeh fattade det ;fvergifna: rodret. Men ,i..samma sögonblick agilade handen på detsamma, träffades jag nellan örat och halsådern, af, en. fiendtlig