Aftonbladet – 15 juni 1860, sida 2

flera stycken, hvilka jag fann andas mycken känsla och vara högst välljudande. . Jag skulle kunnat tillbringa hela aftonen och natten med att lyssna till henne, utan att komma: ihåg min stackars Maurice, som väntade mig; :; bevakande det till flotte förvandlade bordet: men hennes man kom, hem: och gjorde slut på poetiserandet samt återförde mitt minne på det materiella ändamålet med mitt besök. Jag framställde mitt ärende, och det öfverenskoms, att han följande dagen skulle: föra en oxe ned till stranden och sälja den åt mig. Vid dagningen tog jag afsked af min vackra skaldinna och:skyndade att uppsöka Maurice; han hade tillbragt natten, så godt han kunnat, mellan sina fyra tunnor, högst orolig öfver att han ej såg mig återkomma, och fruktande, att jag blifvit uppäten af tigrar, hvilka äro mycket vanliga i denna del af Amerika och mindre oskadliga än hingstarne och till och med tjurarna. Några ögonblick derefter syntes capitaz nalkas, slöpande med sig. en oxe medelst en lasso. Inom en liten stund var kreaturet slagtadt, flåddt och skuret i remsor; så stor skicklighet ha dessa söderns män ) handgreppen för detta blodiga arbete. Konsten var nu att transportera den sönderstyckade oxen från kusten till fartyget, d. Vv. 8. minst tusen steg långt, mellan bränningarne, der ett rasande haf vräkte. Maurice och jag grepo verket an. Man torde påminna sig, huru den farkost var konstruerad, som skulle föra oss omborå: ett bord med en tunna fäst vid hvardera foten och ett slags stolpe i midten. Då viforo från ;fartyget begagnade vi. denna stolpe att lägga våra kläder på; på återvägen skulle vi hänga våra lifsmedel på den; så att de ej blefve våta. : Vi stötte vår farkost från land, kastade oss upp på honom och bö jade, Maurice med en stör ioch jag med. en båtsbake i handen, att manövreray stående i vattnet ända till knäna, emedan lasten var för tung för flotten; men kan ej bjelpas, sätt i gång bara!