Aftonbladet – 15 juni 1860, sida 2

kula, som gickgenom halsen, hvaraf jag nedföll sanslös på däcket. . E terstoden. af: striden, hvilken varade en timma, utkämpades af Louis Carniglia, andre styrman, Pasquale Sodola, Giovanni Lamberti, Maurizio Garibaldi och två maltesare. Italienarne stredo med utmärkt tapperhet; men alla de öfriga kröpo ned i lastrummet. Slutligen tog fienden, uttröttad af striden och med förlust af ett tiotal män, till: flykten, änder det att de våra, sedan vinden friskat upp, fortsatte att segla uppför floden. Ehuru jag återfått medvetandet, var jag alldeles kraftlös och följaktligen oduglig att deltaga i resten af striden. : Jag bekänner, att mitt första intryck, då: jag åter öppnade ögonen och kände miglefva. var angenämt. Jag kan nästan säga, att jag var död och blifvit återuppväckt, så djup och utan allt tecken till lif var min sanslöshet. Men jag skyndar att tillägga, att denna känsla af fysiskt välbefinnande snart förqväfdes af tanken på den belägenhet, hvari vi befunno oss. Dödligt sårad, eller nästan så, utan att ega ombord någon, som hade minsta kunskap i navigation, eller ringaste geografiska insigter, lät jag bära till mig sjökortet, rådfrågade det med mina af, såsom jag trodde, dödens slöja skymda blickar. och utpekade med fingret Santa Fe vid Paranafloden. Ingen af oss hade någonsin seglat på La Plata, undantagandes Maurizio, som en enda gång gått uppföre Uruguay. Matroserna,uppskrämda — den rättvisan måste jag dock göra italienarne, att de ej delade denna fruktan eller åtminstone förstodo dölja den — matroserna, uppskrämda af mitt fillstånd och af åsynen af Fiorentinos lik, fruktade att bli tagna och behandlade såsom sjöröfvare; förskräckelsen stod målad i deras ansigten, och deZdeserterade vid första tillfälle somjerbjöd sig. . Emellertid sågo de ij hvarje fartyg, i hvarje båt, i hvarje flytande trädstam en fiendtlig lancione, utsänd att förfölja dem. Vår olycklige, kamrats lik kastades i floden med de vid, dylika tillfällen vanliga ceremo