. Enligt hvad vi i går omförmälde, har bankoutskottet i sitt betänkande n:o 25 afgifvit sitt förslag till ordnande sf bankens låne och kreditiv-rörelse samt den odisponerade bankovinstens användande. De mera anmärkningsvärda af utskottets förslag äro: att, mod fortsatt tillämpning af den af ständerna gillade och antagna grundsats, indragning a fastiyhetslåsefonden må fortfarande ega rum; dock endast med 125.000 rdr årligen å landtfastighetsfonden och med 40,000 rdr årligen å stadsfastighetsfonden; att den af reglementet (S 144), som handier om utlåning mot pant of guld och silfver, må utgå sedan denna utlåning med 1859 års u!gång upphört; att rikets ständ r förklara, att den väckta trågan om indragning af manufakturdiskont.ns kreditiver för värvarande ej må till någon åtgärd föranleda; . att förslaget om inrättande af ytterligare lånekontor icke må till någon rikets ständers gärd föranleda; att å allmänna -liskontfonden skall innehål1.s 200,000 rdr årligen under åren 1861—63, dock utan minskning af den lånekontoret i Wisby: anvisade fond; att ränan å försträckningar från allmänna d-skontfonden höjes till 6procent; att lånesökande, som personligen ombesörjer sina lånetransaktioner vid diskontverken, skall vara befriad från skyldigheten att vid lånereversal med tillhörande handlingar ;ch vid vexel, då diskontering deraf sökes, za 8. k. anmälningssedel, hvars författande I åligga verkets tjenstemän, utan rättigatt derför beräkna eller ens emottaga rågon godtgörelse ; att den s. k, respittiden af 2 månader, som utskottet medgifver icke ha förfelat att i sin mån underhålla den oordentligtet i liGvider; som inom vårt land så allmänt och å rättvist öfverklagas, men hvars upphäfssnde nu genast sannolikt skulle föranleda dertill, att betalning på förfallotiden komme att uteblifva för en betydlig del af diskontverkens ifrågavarande fordringar, med deraf härflytande lagsökniogar och förluster, inskränkes till en månad. genom införande af ett stadgande, att lån, som icke inbetalas eller genom omsättning liqvideras inom en månad ejter förfal odagen, bör genast utsökas; att vid diskontverken låneansökningar cj må pröfvas och beviljas till högre belopp, än som kan genast utassigneras; att den omständighet, att sparbanksreglemente ej är af K. M:t fastställdt, icke vidare skall utgöra binder för sparbank att erhålla oditiv i banken, såframt dess stadgar äro af pvederbörlig myndighet fastställda; att å uppoch afskrifningsräkning insättvingar och uttag få ske å 100 rdr och derutöfver äfven i brutna tal; — att, när det icke kunnat förhindras Sådana enskilda penningeinrättningar, som varit i tillfälle att för insättning å uppoch afskrifningsräkning betjena sig af enskilda persoers namn, att på sidan af bankoreglemen:t begagna uppoch afskrifningsräkningar, sådan tillåtelse nu må öppet meddelas åt samtliga dylika in ättningar, hvarigenom bankostyrelsen mera änhittills kunde komma i tillfälle att vinna en både önskvärd och behöflig kännedom om diskontverkens verkliga räkningsinnebafvare; börande det dock på fullmäktiges pröfning i hvarje särskildt fall ankomma att bestämma det belopp, hvartill såväl korporationer som enskilde räknpingsinnehafvare m. fl. må få tillgodonjuta ifrågavarande förmån, emedan i motsatt fall denna utsträckning af rättigheten att på uppoch