JOSEF GARIBALDIS MEMOIRER ), utgifna af ALEXANDRE DUMAS VIL Jag ingår i republiken Rlo-Grandos tjenst. Jag ankom till Marseille utan någut äfventyr omkring 20 dagar efter det jag lemnade Genua. Jag glömda bort, att det verkligen var något som hände mig, efter hvad jag inhemtade i tidningen Peuple souverain. Jag hade blifvit dömd till döden. Det var första gången jag hade äran se mitt namn tryckt i en tidning. Som det var farligt att hädanefter bibehålla det, utbytte jag det mot namnet Pane. Jag stannade några månader i Marseille ntan sysselsättning, begaguande mig af den gästfrihet, som en af mina vänner, Josef Paris, erbjöd mig. Slutligen lyckades det mig att erhålla anställning såsom andre man på Union, kapten Garan. Påföljande söndag, då jag kl. omkring 8 på aftonen satt tillika med kaptenen vil-kajutfönstret, blef jag varse en skolgosse, som nedanför Sainte-Anne-kajen i brist på bättre roade sig med att hoppa från den ena båten till den andra, tilldess han. slutligen snafwade och med ett anskri föll i bafvet. Jag var söndagsklädd; men vid anblicken af denna händelse, vid gossens rop, då jag såg honom sjunka, kastade jag mig fullt klädd och med stöflar på i vatta t. Två gånger dök jag f rgäfves; den tredje lyckades det mig att fatta min skolgosse om armen och draga honom upp till vattenytan. När jag kommit så långt, war det ringa konst att sitama med honom tillskajen; en ofantlig. menniskomassa: hade redan samlat sig och mottog ig med handklappningar och bravorop. Det var en yngling om fjorton år vid namn Josef Rambaud. ) Sv A, B, nio 130, 132, 133 och 135.