Aftonbladet – 13 juni 1860, sida 1

TE re ST SVE OPRES TETEPON SS It FÖRFRISTSAEVRAENT SEME FRIA arg, NET STOCKHOLM den 13 Juni. :Konstitutionsutskottet lärer ha beslutat framlägga ytterligare ett grundlagsändringsförslag afseende förtydligande af 14 8 R.O. Utskottet vill nemligen dels utbyta ordet ?bosatte mot orden mantalskrifne och tillika verkligen boende?, hvarjemte utskottet genom en redaktionsförändring gör bestämmelsen: tillämplig äfven på magistratspersoner, hvilket, taget efter bokstafven, för närvarande icke är fallet med ordet bosatte?. Enligt utskottets förslag skulle alltså mom. 1 af S 14 erhålla följande lydelse: aInom rikets städer ege magistratspersoner, borgare öfrige idkare af yrken söm till bogerliga näringar räknas, egare af hus eller tomt samt egare eller innehafvare, med ständig besittningsrätt, af jord under stadens domvärjo, alla dessa, såframt de äro i staden mantalsskrifne och tillika verkligen boende; att bland Big välja riksdagfullmäktige. Det förtjenar härvid anmärkas, att utskottet sjelt icke kunnat undgå att inse huru föga äfven den föreslagna ändrade lydelsen är egnad att leda till det mål, som synes föresväfva utskottet: valrättens och valbarhetens inskränkande endast tiil dem, hvilka, såsom det heter, verkligen äro i staden boende.? Utskottet yttrar nemligen i sina motiver bland annat, att utskottet villigt erkänner att genom denna förändring all möjlighet att kringå lageas stadgande icke blifvit undanröjd, enär det alltid måste blifva svårt att! bestämma, hvarest personer, som under årets lopp ofta skifta bostad, rätteligen äro boende, men sådant oaktadt tror utskottet den föreslagna förändringen medföra fördelen af missbruks försvårande.? Oss synes det i hög grad olämpligt att i en grundlag, som skall efter bokstafven tillämpas, göra åtnjutandet af medborgerliga och politiska rättigheter beroende af någonting till den grad obestämbart som. orden verkligen boende,. Då intet minimum af tid -tadgas, som man skall på en ort vistas för att anses verkligen bo derstädes, och då den politiska rättigheten väl icke kan förverkas genom äfven det ringaste aflägsnande från boningsorten, så måste de myndigheter, som skulle tillämpa det föreslagna stadgandet, i fall det blefve lag, rådfråga utskottets betänkande, för att utleta på hvad sätt utskottet trott det verkliga boendet kunna utrönas, och de skulle då finna att utskottet haft tanken fästad på sådana omständigheter, som att man der vistades större delen af året, der egde bostad och lokål för yrkes utöfvande m. m.n Hvad nu angår denna större del af åretp, om hvilken utskottet talar, så ha vi förut visat, hvilken snart sagdt absolu omöjlighet det för mången erbjuder att ens uppgifva, långt mindre bevisa, hvar man den större delen af året vistats, Och högeligen orinligt måste det derhos vara, att den borgare eller annan eljest valbar person, som råkat att af sina affirer bevisligen ha hållits frin hemmet aflägsnad större delen af året, derföre skulle gå miste om sina medborgerliga rättigheter. Så t: ex. skulle sjelfva utöfningen af riksdagsmannakallet och det deraf föranledda vistandet på annan ort än mantalsskrifningsorten föranleda förlust af valrätt och valbarbet vid ett nytt val, som tilläfventyrs utskrifves strax efter en föregående riksdags slut. Detta är naturligtvis orimligt; men det blefve den oundvikliga följden af en tillämpning af det föreslagna stadgandet, jemfördt med den i utskottets motiver. förekommande utläggning af dess betydelse. Den andra omständigheten, som utskottet antydt, eller egandet af bostad, och lokal för yrkes utöfningp, är, såsovå bitte igen inses, till den grad lätt uppfyldt, att ingen för en ort främmande person, som låtit sig der mantalsskrifvas endast i afsigt att der förvärfva valrätt och : valbarhet, lärer: finna svårighet att äfven uppfylla ett sådant vilkor. Hvad utskottet menat med sitt m. m. blir deremst öfverlemnadt åt en hvar att tyda efter smak. Det kunde tyckas, att oå man har ett stadgande, som, till följd af alla auktoriteters öfverensstämmande uppfattning deraf; måste anses ega en noga bestämd betydelse, någon förändring af detta stadgande, i ändamål att förtydliga detsamma, vore temligen öfverflödig; men vill man nödvändigt ett förtydligande derföre, att visserligen icke myndigheterna, men några svalberättigade en gång varit af olika meningar derom, så vunnes detta ändamål säkrast genom att utbyta ordet bosatte mot mantalsskrifne. Sedan uti den af ständerna antagna nya förordning angående mantalsoch skattskrifningarne blifvit 1 S 9 infördt: det tillförene aldrig uttryckligen meddelade stadgandet att-ej må någon samtidigt vara mantalsskrifven på mer än ett ställe, så erbjuder detta ord full tydlighet och uppfyller helt och hållet det med införandet af ordet bosatten afsedda ändamål: att förs hindra en och samma person från att i mer än en stad utöfva valrätt och uppträda såsom valkandidat. Då dertill kommer, att väl i mantalsförordningen stödse kommer att qvarstå den föreskrift, att man skall vara mantalsskrifven , der -man har tjenst, så behöfdes heller icke den särskilda omredigeringen af momentet med afseende på magistratspersoner, enär innehafvandet af sådan tjenst ovilkorligen förutsätter mantalsskrifning i.staden. Om konstitätionsutskottet vid afgifvande af ofvan omförmäldta förslag till ändring af 14 5 R: O. synes ha drifvits af ett ängsligt jär