Grundlagsfesten i Köpenhamn. Årsdagen af grundlagens antagande firades dag åtta dagar sedan på många orter iDannark ; högtidligast i hufvudstaden. Festen gynnades af det herrligaste väder. å morgonen erinrades hufvudstaden om högiden af musikkårer, som spelade koraler ufanör alla kyrkor och sedan på förmiddagen ingo med fanor i spetsen omkring gatorna. 1.3 samlade sig studentföreningen,arbetareöreningen, de danska vapenbröderna my fl. öreningar samt en del skrån. .på Rosenborgs xercisplats och tågade derifrån med fanor ch..musik öfver flera gator och torg till yhristiansborgs: ridbana: En -deputation, anörd af Köpenhamns öfverpresident, begaf sig ipp till könungen och anhöll på processioens vägnar att få sjunga--en: sång. -Konunen svarade, att Han ansåge grundlagen som n vacker länk mellan folket och konungen, ch han motsåge alltid .med glädje den dagen, på hvilken han bade gjort. sitt tolk lyckligt ch fritt. Som han ej kunde vara nere hos letta och ej. var. i stånd att säga: många ord rån balkongen, så ville han bedja deputätioen säga de församlade, att hans hjerta vore ere hos dem. När konungen sedan,trädde it på balkongen, afsjöngs för honom ensång ef C. Lund: (Derpå hurrades, och konungen ackade hjertligt: Processionen gick nu till Tivoli, der myeket folk var samladt.. En tribun var. uppförd för festkomiten. Justitierådet, Flensborgvaldes genom acklamation till ledare. Fyrägnes fen Gleerup tog ordet och erinrade huru olika tillståndet är nu emor under Christian VIII:s välmenande, men rädda och kortsynta. regering,.då .ordet,. pressen, församlingsrätten och trösfribeten stodo under polisuppsigt. Han manade derföre, till: ett lefverop för Fredrik VII, hvilket lifligt gafs. ..Dervid-afsjöngs en sångs af H. P, Holst, hvaraf vi meddela de trenne sista versarne: Din störste Skjönhed er, at frit, Som Havet om Dig. bruser, Som Szden bölger paa Din Mark, Som i Din Skov det suser, Saa frit til hvert et gavnligt Verk Nu Mandens: Kraft sig rörer, Saa frit nu flyver Ordet ud, Og frit man paa det hörer! Vend Blikket imod Syd ;og see Et Land, hvem i sin Naade. En gavmild Himmel skjenket har En Rigdom uden Maade; Men Tyranniet over det Sin tunge Jernhaand senker — Fortvivlet Folket reiser sig Og knuser sine Liehker. Vend Blikket did, Du danske Mand, Og tak Din Gud af Hjerte, At Du Din Friheds lyse Dag Kan hilse uden Smerte, At ei dens Skat blev deelt paa Slump, Som bedst det kunde falde, Men at den heelt blev skiftet ud Og ligelig til Alle. Pastor Grundtvig utbragte humoristiskt ett lefve för gamla Danmark. Talet var. ett angrepp: mot dem,som i dessa dagar anfallit den allmänna valrätten, och följdes af denna sång af Ploug: Vaarens Budskab flyver over Lande, Himlens Fugle juble det i Sky, Folkets Stemmer sig med deres blande, Som Naturen er det födt paany.: Endt er jo dets lange Vinterdvale Under Eneveldens nögne Top; Sncen smelted i de dybe Dale, Gammel Vanes seige Iis bröd op. j Men hvad Höst os Vaaren vil forjette, Om hvert Skud vil -trives, som den sköd, Om de svaie: Straae vil Kjerner sette, Og de hvide Blomster Frugten:-röd .— Ikkun Han, som Sol og Regn afveier Og.-beskikker. Godi og Ondt, det-veed; Men han giver erlig Straben Seier Og belönner mandig Trofasthed. Vil vi haabe da; at Danmarks Tillie Dekkes skal engang af gyldne Neg, Maacvor Friheds Rug med kraftig Villie Vernes, medens den-er grön og veg; Den maa have Ly, naar Solen brender, Ly mod Stormens Magt og Regnens Flod; Den maa holdes reen, og flinke Hender Rykke alle Tidsler op med Rod. Derfor vil med Haand og Mund vi love, Brödre! paa voor glade Foraarsfest: At vi fra vor Gjerning ei vil sove, Men tee fat, Enhver som han: kan bedst! Vi vil vare paa Kong Fredriks Gave! Vi vil pleie Seden, han har lagt! Vi vil efterlade Danmarks Have Til vor Efterslegt i Sommerpragt! Kandidaten Rimestad fick derefter ordet. Han sade att frihetens herrliga frukter: bestå ej så mycket i en bättre förvaltning eller en bättre. lagstiftning, som deri att den .skärper folkets blick, utvecklar dess förmögenheter och sporrar dess krafter. Derföre måste alla hafva del i friheten; inskränktes den till en och annan klass, så blefve den sämre än absolutismen, ty då blefve en klyfta öppnad mellan folken. Man kunde ej säga att de öfriga friheterna återstode, om än allmänna valrätten toges bort; ty vore den väl förlorad, så skulle det öfriga snart följa efter. Och medgåfve man att valrätten borde ensamt tillkomma de mognap, så måste ju bland dessa finnas några mera mognav, hvilka med konseqvensens rätt kunde fordra de ändras uteslutande. Och så komme man från dem till de ännu mera mogna, dernäst till.de mognaste, och slutligen till den allra möghaster, som satt på spetsen af pyramiden som en Dalai-Lama. Detlefye för-grundlagen och valös Abe tskasadkesnnsässsdnmisenearso behöfde bjelp, för att sätta. sitt beslut i verket, skulle-sådan ej fattas honom. Hans värdshus var mötesplatsen för byns unga karlar; hvarje afton träftades man der