Jågra anekdoter om Louis Spohr Af en Sjelfbiografi af Spohr (redigerad af vans förtrolige vän Wigand), som är under utafoing i Göttingen, har andra häftet, omfatande tiden 1805—1815, i dessa dagar utkomnit. Vi vilja ur detta intressanta arbete medtela några pikanta, för tiden och personerna sarakteristiska anekdoter, som kunna roa äfen andra än musikkännare. Spobr flyttade i805, vid nyss fyllda 20 års ålder, från Braupchweig till Gotha, der han blet anställd gom vertiglig kapellmästare och gifte sig med dotern till hofoperasångerskai i Gotha Scheider, Dorette, en ung, vacker och talangfull licka, som redan då utbildat sig till en förräfflig harpspelerska. Om sitt frieti berättar 3pohr följände: Han och Dorette hade på en rofkonsert spelat tillsammans med en hänörelse och en enhet i känsla,, som ej alleväst ryckte dem sjelfva med sig, utan äfven lektriser-de åhörarne. På bhem:ärden 1 vagn og Spohr mod till sig och frågade Dorette: Skola vi så musicera med hvarandra för hela ifvet?, Med frambrytande tårar sjönk hon i hans famn, och lifstidsförbundet var slutet. grölloppet firades den 2 Februari 1806, och iktenskapet blef ett af de lyckligaste. Straxt sedan det unga paret vid påsktiden följande år fått åtnjuta den första föräldraglädjen, företog det en längre konstresa, hvilken förde le båda virtuoserna på violin och harpa genom Erfurt och Weimar, till Leipzig och Dreslen, Prag och Minchen. I sistnämnde stad spelade de på hofvet, och Spohr meddelar ett sodmodigt drag af den gamle konung Max Josef. Då nemligen Spohr och hans hustru ramträdde, för att börja sin konsert, fattades let stol för Dorette. Konungen, som jemte sin gemål satt på första stolraden för åhörarne, märkte det och bar genast fram sin egen förgyllda, med kunglig krona prydda ländstol, På sitt vänliga, godmodiga sätt enviades han, att Dorette skulle begagna densamma, och först då Spobr anmärkte, att armstöden på stolen voro hinderliga för spelet, lät kungen henne mottaga den stol en bejent fram bwit. Från Mincen ställdes färden till Stuttgart, der Spobr förklarade hofmarskalken, likason: han förut gjort i Dresden, att ban ville blott på det vilkor låta höra sig på hofvet, att kohungen visade honom den nåden att förbjuda kortspel, under det makarne Spohr spelade, vilket eljest ogsneradt fortsattes under konserterna. Förskräckt öfver en sådan 1jerfhet,