staden, anhängiggjorda mål, rörande olagli uppdämning af Mälarens utlopp — har bi grefven i denna tidning för den 4 behagat afgifva en kort berättelse om hvad han i sa? ken vidgjort — egentligen blott en förpost. fäktning rörande laga forum för besvärs an? törande mot öfverstithållareembetets meddelta utslag. Men i uppsatsen meddelas icke när dennas preliminära tvist afgjordes. Anledningen dertill.att hr grefven icke se-; dermera fullföljt hufvudsaken — d. v. s. yri kandet, att, då den vidtagna förändringen) med Söderström skett utan dertill i vederbörlig ordning erbållit tillstånd, nämnde vattendrag måtte genom öfverståthållareembetets: försorg återställas i samma skick som före ten nya slussbyggnaden och i sammanhang lermed gjorda fyllnadsarbeten — är så originel, att ins. icke kan underlåta att särskildt tramhålla skälen för hr grefvens overksamhet. Dessa uppgifvas vara: dels det under nå-j gra år inträffade låga vattenståndet i Mäla-: ren, och dels att fullföljandet af målet, son och för sig sjelf skulle vara för Stockholms tad förbatligt, jemväl kunde anses opåkal-) alt, så länge den invändning kunde göras. alt fördämningen icke gjorde skada. Det vill häraf synas, som skulle hr gref-! ven salldeles hafva förbisett den så nära ligande möjligheten, att ej säga sannolikheten! tt just emedan nederbörden under flera påöljande år varit ringa, skulle naturen taga at sin rätt och nederbörden sålunda plötsligt ökas, i sammas mån som den förut en tid! arit knapp. Hvarje praktisk man, och framför alt en nitisk målsman för strandegarne, skulle just de före hafva påskyndat hufvudrågans lösning, helst det med visshet kunde örutses, att drätselkommissionen, hvars ställning i denna sak är ytterst obehaglig, i alla fall skulle uppbjuda hela sin förmåga för iit raed sakens afgörande hala ut på tiden å mycket som. möjligt. En -complaisantaremotpart kan dock drätselkommissionen icke önska sig än grefve Sparre, som låter år för år passera utan att rullfölja ett mål, hvilket otvifvelaktigt slutligen måste -afgöras -till strandegarnes förmån. Det, är för öfiigt alldeles icke otänkbart, att som rättegången med kraft bedrifvits, så skulle den, just för sin stora betylenhets skull, af vederbörande domstolar behandlas så skyndsamt som möjligt, och osannolikt är det icke, att många strandegares törluster nu skolat blifva mindre än fallet för närvarande är. Om än, under den tid Mälarens vattenstånd var ovanligt lågt, det inkast kunde göras, att den olagligt vidtagna fördämningen ingen skada åstadkom då för tillfället, så skulle bestämdt hvarje praktisk jurist bemött och -vederlagt ett dylikt inkast med ått genom tillsängliga och fullständiga handlingar ådagalägga den ofantliga skada, hvartill fördämninzen åtminstone var en bidragande orsak under det höga vattenståndet i Mälaren åren 1853—54. Och mopåkallad kunde väl aldrig en rättegång benämnas, der dess både anledaing och befogenhet så lätt kunde styrkas. Men äfven antaget, att hr grefven plötsligen skulle hafva blifvit så human, att en efergift af hr grefvens eget anspråk på drätselkommissionen ansågs vara berättigadt, så tager sig ins. fribeten fråga: Egdehr grefven alls inga förbindelser — moraliska naturligtvis — till de öfriga strandegarne att bevaka deras rätt emot drätselkommissionen? Hade :ceke d:ssa, om ins, rätt minnes, ställt kontanta medel till hr grefvens förfogande, för stt bestrida sådana utgifter, som blefve en följd af frågans handläggning? Och haile ej åtminstone grannlagenhetenfordrat att, så fort tvisten om behörigt forum för frågans handläggning blifvit afgjord, strandegarne tillsports, om de för sin del, i likhet med grefve Sparre, af pietet för drätselkommissionen, ville tåta saken hvila — tills nästa stora vårflöde inträffade, eller uppdraga sakens vidare utförande åt en annan, mindre kruserlig, mera rakt rramgående advokat? Derigenom att hr .grefven egenmäktigt förogat i en sak, som dock icke uteslutande var hans egen, hvarpå många hundra strandegares rätt — kanske välfärd — beror, har likvisst dyrbar tid gått förlorad, hvilken icke ersättes genom de af hr grefven nu vidtagna lemonstrationerna. Och dessutom, hvilken garanti hafva väl strandegarne derför, att (seJan hr grefvens eget intresse så alldeles ovänadt i flera år gifvit vika för en lika oväntad :omplaisance för drätselkommissionen) detta nål nu, lika förhatligt för Stockholms stad :om förr, af br grefven skall fullföljas med let allvar och den sa; kunskap, som absolut ordras? För sin del skulle inss nse ändamålsenliast, att strandegarne antaga ett eget ombud, ivilket om händer tar sig deras sak mot drät.elkommissionen, helst grefve Sparre rätteligen ör egna sin tid och sina krafter odelade åt jet bonom anförtr;dda, särdeles vidsträckta Wenersborgs län. Strandegare. FTågra anekdoter om Louis Spohr Af en Sjelfbiografi af Spohr (redigerad af vans förtrolige vän Wigand), som är under utifning I (ifittingan. har annra höäftat nm Pag