Aftonbladet – 9 juni 1860, sida 2

det turkiska rikets hufvudstad. Under denna tid, då jag denena dagen ej visste, hvaraf jag skulle lefva den andra, blef jag anställd såsom informator hos enkefru Timoni. Denna befattning erhöll jag på rekommendation af medicine doktorn Diego, hvilken jag bärmed hembär min tacksägelse för den tjenst han gjort mig. Jag vistades i huset i flera månader såsom lärare för tre gossar, hvarefter jag åter gaf mig ut till sjös om bord på brigantinen Nötre Dame de Grace, kapten Casabona. Det blef det första fartyg, öfver hvilket jag förde befälet. : Jag skall ej uppehålla mig vid mina öfriga resor; jag vill endast nämna, att alltid manad af en djup fosterlandskänsla, underlät jag aldrig under några lefnadsomständigheter att rå ifråga vare sig menniskor, händelser, eller till och med böcker, för att initiera mig i hemligheten af Italiens pånyttfödelse; men ända till 24 års ålder var mitt sökande fåfängt, och jag ansträngde mig förgäfves. Slutligen fann jag under en resa till Taganrog ombord på mitt fartyg en italiensk patriot, hvilken var den förste, som gaf mig någon upplysning om huru sakerna stodo i Italien. Det fanns en glimt af hopp för vårt olyckga land. Jag förklarar högtidligt, att Kristoffer Coiumbus icke kunnat vara lyckligare, då han, irrande på Atlantiska oceane-, hotad af sina följeslagare, af hvilka han begärt tre dagars anstånd, mot slutet af tredje dagen hörde ropas: la d! än jag vår, då jag hörde ordet fäderneslandet uttalas och vid horisonten skönjde den första vårdkasen, antänd af 1830 års franska revolution. Det fanns således män, som arbetade för Italiens pånyttfödelse? Under en annan resa med Clorindex, öfverförde detta fartyg en afdelning af saintsimonisterna, med Emile Barrault i spetsen. Jag hade obetydligt hört talas om saintsimonisterna; det enda, jag visste, var, att dessa män voro en ny religions förföljda