Aftonbladet – 9 juni 1860, sida 1

STOCKHOLM den 9 Juni. Man är alltjemt orolig för ett allmänt krig. Det lijelper icke mycket, att kejsar Napoleoir oupplörligt ger de mest lugnande försäkringar From att han har de allra fredligaste och oegermyttigaste afsigter i verlden; frasen kejsardömet är freden är nu så utsliten och faktiskt vederlagd, att icke ens de skickligaste variationer på det temat göra någon effekt. Alla åtater, som ha den lyckan att kunna räknas för grannar med Frankrike, äro intagna af misstroende och oro. I England rusta sig rbgering och folk sedan åratal, för att möta i ett förr eller senare befaradt anfall. Belgien bygger en fästning, för att kraftigare kunna möta det första angreppet. Tyskland var redan vid det italienska krigets början i den största ångest för Rhenländerna, och den tyska nationen, som 1 det stora hela endast är enig i att sjelf vilja rycka till sig ett stycke land från en svagare granne i norr, tröstar sig, då det gäller Frankrike, så godt det sig göra låter, med den lugnande vissheten att Belgien måste mottaga första slaget och att Europa icke skall tillåta att dess neutralitet kränkås. Sigele innehöll för några dagar sedan en mycket märklig artikel af Louis Jourdan om de naturliga gränserna,. Dennazartikel väckte ett stort uppseende och framkallade till följd deraf en liten uppsats i Monitören, hvari Nä poleoni ytterligare låter försäkra, att han icke har de allratingaste eröfringsplaner i sigte: Då emellertid en dylik förklaring har föga att betyda, och då det är temligen visst, att Sitcles uppsats är, bvad den sjelf säger sig vara, en tramskjuten förpost för allm:nna opinionen i Frankrike, anse vi oss böra i sammandrag meddela nämnde artikels innehåll: Hvem hotar tyska fölkets sjelfständighet och Tysklands integritet? Ingen. Hvar ligger faran, och finnes den? Ja, den finnes; men icke mera i Frankrikes hållning och planer än i någon annan makts.. Felet ligger i Europas konstitution, i de fördöråda traktaterna af 1815, som åstadkommit. en ställning, hvilken är oförenlig med de europeiska nationernas närvarande förhållande, med nu rådande grundsatser, med de gjorda framstegen, med den gemensamhet i intressen som förenar alla nationer, — Freden är vårt första och angelägnaste behof. Vi må vara engelsmän eller tyskar, fransmän eller ryssar, italienare eller spaniorer, så kunna vi ej förbättra vårt inre tillstånd, afskafta missbruk eller stadga ordningen med friheten utan det väsendtliga och oundgängliga vilkoret: fred I Emellertid känna vi alla att freden är oviss, vi offra största delen af budgeten ät försvarsväsendet och befinna oss i ett tillstånd af halft krig och half fred, som är mer ruinerande än sjelfva kriget. Detta härrör af den nyssnämnda bristen på öfverensstämmelse mellan Europas tillstånd och dess konstitution. j j Denna konstitution utgick från förtryck och väld från den koalition, s:m var fiendtlig mot Frankrike, eller rättare mot den nya princip, som var dess lefvande inkarnation. Konungarne skiftade folke: som en hjord, och den heliga alliansen frågade hv rken efter traditionerna eller vationaliteterna, eller frändskap i race, seder och språk, En akt, afslutad un er sådana förhållanden, kunde aldrig blifva beståndande, minst sedan ett halft sekel skapat nya omständigheter och åsigter. Om en man tvingas att ingå på.vissa vilkor af en annan, som håller honom knilfvåk på strupen, behöfver han hålla dem längre än han är tvungen? Också hafva dessa traktater blifvit kränkta än af den ene och än af den andre strax efter det de voro ingångna. Så stor var styrkan af den princip, som monarkerna trodde sig ha för alltid qväft, att sjelfva den heliga alliansen tog den i sitt beskydd vid Navarino