Aftonbladet – 8 juni 1860, sida 3

skulle inskeppa mig, lagade min mor gråtande i ordning min reskoffert. Men det var min kallelse att plöja hafvet. Min far satte sig deremot, så mycket han förmådde; denne förträfflige mans önskan var, att jag skulle välja en fredlig bana utan faror, att jag skulle bli prest, advokat eller läkare; men min envishet besegrade honom; hans kärlek gaf vika för min ungdomliga hårdnackenhet, och jag gick ombord på brigantinen la Costanza, kapten Angelo Pesante den djerfvaste befälhafvare på sjön, jag någonsin känt. Om vår marin hade fått den tillväxt, som man kunnat hoppas, skulle kapten Pesante varit berättigad till befälet öfver ett af våra första örlogsfartyg, och ingen skulle kunnat vara dugligare befälhafvare än ban. Pesante har aldrig kommenderat någon flotta; men om man vänder sig till honom, skall han snart dana en, ända från barkskeppen till tredäckarne; om detta nögon gång kommer att ske och han får bestyret dermed, skall, det svarar jag för, fäderneslandet deraf ba nytta och ära. ; Min första resa var till Odessa; dessa resor ha sedermera blifvit så vanliga och Jätta, att det är nödigt att berätta någonting om densamma. Min andra resa blef till Rom, men derna gång med min far; han hade varit så orolig under min första frånvaro, att han beslöt att jag skulle resa med honom, eftersom jag nödvändigt ville resa. Vi gingo ombord på hans egen tartan, Santa Reparata. SESAR Till Rom! Huru roligt att få komma till Rom! Jag har berättat, huru till följd af min brors råd och min aktade lärares omsorger mina studier vändt sig åt detta håll. Rom! Hvad var väl detta för mig, fornålderns glödande beundrare, annat än verldens hufvud