Aftonbladet – 6 juni 1860, sida 3

Ja Widare återremitterades ekonomiutskottets bet. n:o 98, rörande hästarnes färg vid artillerioch kavalleriregementena; sedan Håkan Olsson, Nils Larsson, vice talmannen, Johannes Andersson från Skaraborgs län, Rosenberg och Johan Persson påyrkat sådant. Deremot biföllos betänkandsena n:ris 94, 95,96, 97; 99, 100, 10F och 102 utan diskussion. (Insändt.) Ännu ett sista ord i frågan om Stockholms befästande. Rikets ständer gå inomkort att, genom votering uti förstärkt statsutskott, afgöra den vigtiga frågan; huruvida de redan påbörjade arbetena för hufvudstadens befästaride åt landsidan skola fortsättas eller ej, efter den uppgjorda befästningsplanen. Det skulle visserligen kunna synas som den stora mängd af skrifter, hvilka uti detta ämne blifvit utgifna, och de uppysningar som under. diskussionerna. i riksstånden vunnits, borde hafva utredt frågan tillräckligt, för att ett tillfredsställande beslut deruti kunde vara att emotse, men då, genom det sätt, hvaruppå diskussionen i denna fråga blifvit förd, och dervid någon faktisk vederläggning af de många och vigtiga skäl, :som blifvit anförda emot behofvet ock. nyttan af s Stockholms befästande enligt de. komiterades förslag, icke af vederbörande ansetts behöflig, det är anledning att befara, att hvarken det allmänna omdömet, eller enskildta upplysningar, huru öfvertygande dessa än månde vara, förmå vinna det inflytande på frågans behandling, som vore högst önskvärdt, torde det tillåtas förf. att, före det definitiva fråga, få yttra några välmenta ord. Det bör visserligen rättvist erkännas, att hvad det rent tekniska, eller, om man så får säga, det rent fortifikationella uti det för hufvudstadens befästande af kommitterade uppgjorda förslag beträffar, ganska få och i allmänhet betydelselösa anmärkningar kunnat göras, så att, om verkligen behofvet eller nödvändigheten af detta befästande kunde ovedersägligen bevisas, man -tvifvelsutan med förtroende borde antaga förenämnde befästningsförslag Men det är just utaf frågan om behofvet; nödvändigheten och nyttan af ett sådant befästande som sakens. afgörande måste bero, och då de kommitterade öppet förklarat, att de, till nat påräkna en styrka af 5 å 6000 man, samt der jemte förutsatt, att Ryssland, vid sitt anfallderemöt, skulle begagna blott 12 a 15,000 man, så torde, efter de faktiska upplysningar, som blifvit meddelade om Rysslands disponibla stridskrafter; uti en nyligen utgifven skrift med titeln: Hvilka äro de hufvudsakhga vilkoren för befästandet af Stockholm, i dess egenskap af nyckel till Mälaredalen? frågan böra med största uppmärksamhet öfvervägas, innan något afgörande beslut deruti af rikets ständer fattar Om det sär ;sannt, hvad som uti förenämnde skrift finnes uppgifvet,.nemligen att Ryssland för närvarande -eger transportmedel, tillräckliga att, om så for: dras, på en gång till Sverges kuster öfverföra 200,000 man, och att äfven en sådan styrka, när som helst, kan af denna makt för detta ändamål disponeras, då tordedet vara tydligt, att en befästning, som till sitt försvar blott eger att påräkna 5 ä 6000 män, icke, rimligtvis, kan anses hållbar mot en sådan, nära fyratiodubbel fiendtlig härstyrka, utan med all sahnolikhet måste, vid första uppmaning, utan svärdsslag öfverlemnas i fiendens händer, hvaraf följderna för landets öfriga försvar äro lätta att förutse. Ryssland eger nemligen för närvarande, ensanit uti Östersjön, en flotta af 92 örlogsfartyg, deraf 71 med ängkraft, 46 linieskepp och 300 skärgårdsfartyg, hvaraf öfver hälften ångkanonslupar, samt öfver 1400 privata fartyg ensamt i Finland (storbåtar oberäknade), sålunda omkring tvåtusende (2000) fartyg, hvilka, under beräkning äf blott 100 man å hvarje fartyg, ett antal som en kanonslup redan inrymmer, besättningen obefäknad, äro fullt tillräckliga, att, såm nyss blifvit nämmdt, till våra kuster öfverföra 200,000 man!T Den fråga, som det förstärkta statsutskottet fått sig till afgörande förelagd, är således helt enkelt denna: År -den befästning af hufvudstaden, som af de kömiterade blifvis föreslagen, och till hvars försvar blott 5 å 6000 man kunna påräknas, tillräckligt stark för att med full säkerhet kunna motstå ett ferdtligt anfall af minst etthundraoch möjligen äfven tvåhundra tusen man?? — Om denna fråga kan fullt tillförlitligt besvaras smed ja, då skulle visserligen ett bifall till regeringens framställda proposition om befästningsplanens genomförande kunna ifrågakomma, oaktadt det likafullt kan ifrågasättas, huruvida en sådan befästaing skulle kunna, under alla förhållanden, uppfylla det dermed åsyftade hufvudsakliga ändamål. Måste åter frågan, som det åtminstone för förf. synes, besvaras med nej, då är ett afslag å rikets ständer sida af högsta nödvändighet, emedan i annat fall svenska folket skulle göra sig saker till att endast till -fiendens nytta hafva, med uppoffring af 9 ä 10 broförskansning åt den sednare, hvaraf han tvifvelsutan icke skulle underlåta att på det för Ryssland fördelaktigaste, men för Sverge förderfligaste sätt sig begagna. Då det derjemte af komiterade blifvit uppgifvet, att öe:tyckningen uti dessa befästningar uppgår till öd.ver vi tusen (1000) pjeser af grof kaliber, och man set, tt för servisen af hvarje sådan pjes 8, men minst 6 man erfordras, samt , sålunda för hela artilleriet i befästningarne minst 6000 man behöfva användas, måste den frågan af sig sjelft framstå: hvar ned skall väl det öfriga försvaret af befästningarne utföras?? Man har måhända föreställt sig, att ett samtidigt infall af såväl den norra som södra befästningsfronten icke kan ifrågakomma, men nu har, uti ofvan åberopade skrift, det blifvit föllständigt bevisadt; att fienden, för såvida hans allvarliga afsigt är att be mäktiga sig hufvudstaden, med all sannolikhet kommr att landstiga både norr och söder om staden, och man bör väl sålunda, för alla händelser, härappå vara beredd!! Det är dessutom tydligt; att om fienden på detta sätt landstigit med t. ex. blott 100,000 man, han då kan, om han sä vill, kringränna, ja, get aom tillhjelp af förskansningar och terrängens naturliga styrka innesluta staden med 25,000 man, uta fruktan för något utfall af den sednares blott 6000 man starka garnison, samt sedan med de. öfriga 75,000 man af sin armå framtåga mot det inre af landet, för att successiv! nedslå de derstädes så småningom sig samlande -trupper, för såvida inga behöfliga åtgärder blifvit vidtagna för utföfändet af le operationer som-af centralförsvarets principer på kallas. Deremöt skulle vi, om hufvudstadens bibekällande måste sökas till hvad pris som helst, nödgas att uti ilmärscher framkasta tröpper till stadens undsättning, midt i fiendens gap, och derigenom öfver gå till ett gränsförsvar; som under sådana förhållanden icke gerna lärer kunna anses utförbart!! Då det derjemte icke kan bestridas, att för ett fullständigt genomförande af de komiterades befäst: ningsförslag, äfven om: icke några — likväl högst sannolika — hinder -dervid skulle möta, minst 20 ä 25 år åtgå, inom hvilken tid många förändringar af alla slag äro att förutse, söm möjligen göra en sådan befästning alldeles öbehöflig, äfvensom det blifvit visadt att uppnåendet af det hufvudsakliga ändamålet med denna befästning, nemligen: Mälarens stängande för en fiendtlig skärgårdsflotta, kan till ett vida billigare pris och inom några få månader tillvägabringas, så borde man hafva anledning att hoppas, det rikets ständer, genom att afslå hvarje anslag till de redan påbegynta befästningsarbetenas fortsättande, satte rege:ingen i tillfälle att uppgöra en annan lämpligare och hastigare utförd plan än denna, för hufvudstadens befästande — eller rättare sagdt — för Mälaredalens betryggande — hvarvid i första rummet uppmärksamheten måste fästas uppå vårt skärgårdsförsvar,-utom hvars fullt tillfredsstälTande mma öde nh FREDA RE AR AV REA afgörandet af denna, för hela vårt land så vigtiga försvaret. af de föreslagna befästningarne, endast kun7 millioner rdr — om ej mera — byggt en storartad