ande ifrågavarande sjukdom torde jag härnedelst få anse mig hafva besvarat. Stockholm den 5-Juni 1860. JF. GH: Kinberg. Kr Om--sällskapston och samhällsanda. Författaren till Posttidningens Förtroliga bref, signaturen W-—t) anställer i lördagens nummer, af nämnde fidning under ofvanstående Tubrik några: betraktelser med anledning af det sorgligt ryktbara Djurgårdsuppträdet och den råhet i seder, hvaraf detsamma utgjorde en yttring. Författaren, säger dervid blandannat: Om herrarne mindre gingo på ölstufvorne, och icke läto sina. qvinnor hänga så mycket fåfängligt prål på-kroppen, skulle det stå mycket bättre till både..med dem sjelfva och :riket.s — Så talade ofta Hyfva-Carl,;och hans ord voro inga: visor: Sjelfsvåld; lyxoeh sedeförderf hade redan den tidei tågit fasta på Stockholms samhälle; utländsk flärd och inbemsk fåfänga underblåste öfvermodet, och hade ej Carl IX stundom egnat stamträden behörig toppning oghH ans, så hade civilisationens nyodlingar sedan fått svårare bråtar att undanrödja. Svenska namnet har dock ingen värdigare häfdat. än sonen; den store Gustaf Adolf, och. det är på dessa minnen, som ännu ett overksamt slägte hofverar sig till och med stur.dom i rotarne af hans blåa och gula, Men. har man väl glömt, huru i dessa svenska vapenärans gyllene dagar ordning och tukt vidmakthöllos? Då ridderskapet vid kröningen 1617 begärde, att en an klagad.adelsman icke: måtte inmanas i. fängs sligt förvar, utan njuta frilejdtillshan blefve öfverbevist — svarade Gustaf Adolf, vatt sås dant skulle tillintetgöra lagens kraft och befrämja öfvermod och orättvisa. -Han kunde omöjligt å ena sidan utlofva sådana friheter och å andra vidmakthålla lag och rätt, hvils ket likväl var den förnämsta punkt i konungaeden. Han, .som. med dödsstraff belade svordom bland sina krigare, var väl icke mins dre sträng mot fylleri och öfvervåld utan afx seende på person. Under det långa svältkris get vid Niärnberg hade en korporal tagit en ko från en bonde. Förhöret var kört, och konungen fattade brottslingen-vid hufvudet och sade: Kom; min son; det är bättre jag straffar dig än att Gud för din skull straffar icke allenast dig, utan oss alla — hvarpå han fördes till galgen — se; sie et -1SedanDjurgårdsuppträdet den 13:-Maj öfs verallt kring Sverges ;landamären af pressen hvår i sin stad blifvitspå det skarpaste kömmenteradt, gör detenu sin rund: kring: Europa och vittnar på hvad grund den -sociala bildningen bland de-s. k: bättre klasserna Här i landet :hvilar; Huraå sällskapston och samhällsanda i sin mån bidraga till myeket mer eller mindre här öfverklagadt; hörer till de anmärkningsvärda lyten, som ännu. från vikingalifvets råa tider qvarstå i all sin krassa nåkenhet — trots alla våra tailleurs de Parig osparda bemödanden att göra yta och snitt-oklanderliga. Komiss-typen är den rå-s dande snitten, hvarefter menniskorna, liknande dockor, äro skurna efter en och samma mödell.Det må vara. gentilt, men: blir-gentilt rått och de-lägre klasserna, som icke vilja stå efter på det schangtilas vägnar, bemärka öfverdriften med det karakteristiska: verkligen snyggt.. Lidande, om än tigande, underkastar sig mången en rå, falsk, själlös och despotisk sällskapston, för att tonen, kamratskapet och dylikt det fordrar. Exempel finnas öfverallt, från vhögdjurskretsen till bondhopen. :Nicander säger om våra: fulla bönder på hållstugan: Öfta är jag frestad att taga dem för djur; och jag vet ej rätt om Jag skall frukta eller förakta dem. Stundom tänker jag:-hvad, hindrar den besten att: genast slå -mig ihjäl? : Förståndet visserligen icke. Hör dem under ruset framstöta några råa, vidriga ljud, utan accent, utan tecken till annat lif än det animaliska, hut många linier skiljer sig deras ståndpunkt på bildhingens -banä från karaibens eller eskimåens? LL FIS en nn LR I Man anser vanligen baler, supber mi; fl. nöjen för sällskapslifvet, likasom man smokar ihop menniskor och kallar det societet. San-nerligen är icke ofta en s. k. Cattle-show, en landtbruksatställning med siha -elektoralfår, sina Ayrshire-, Soutbdowns:och andra racedjur ofta af mera. intresse, då mani förra casus abstraherar fodret eller den så kallade soupern, hvilket för mången utgör kärnan: Men sällskapetfär icke sällskapslifvet. Dermed är endast att förstå lifvet i sällskaperna. : Detta lif åter är konversationen. Är nu konversationen öppen, glad, snillrik, vettig, fin och ledig; upplysändeoch roande, än nedstigande i förståndets djupa schakter, än badande i skämtets gyllne källor, än upplyftande, än skalkaktig, än uppmuntrande förtjensten, som håller sig undan, än bestraffande dårskapen,.. som klifver in. i. bondhögfärdens: galoscher då är konversationen eller, hvadi samma är, då är sällskapslifvet sådant det bör vara. Vill. man nu begära detta utaf ynglingar; bortskämda i föräldrahuset; uppfostrade vid den åsigt, att Spenningen är, allt hvåd som behöfs här i verlden; somliga derjemte :vid akademier, vana att ringakta allt stom sin, ståndsklass, och anseende boken eudast nödig föratt med nöd gå igenom kurserna, så uppväxer ett. och --annat praktexemplår af dessa Societetens ståndädrabanter, som höra till pjesen för att göra det hela: högtidligt, Baloneradt: och schangtilt. Begär ej att konversationen. skall vara så nogräknad hös den,som ; lvardagslag kryddar hvarafinan mening töed. , hvars förtroligare caus utgör en kötte ett amalgama från demi-mondensjargon och: sällarelifvet. Betrakta blott den s. k. ledig