Aftonbladet – 5 juni 1860, sida 2

iastundande sommar verkställa de för nämnda karteverk erforderliga astronomiska ortbestämningar, i hvilket afseende bemälde kaptenlöjtnant eger att af anslaget för samma karteverk uppbära traktamente och resekostnadsersättning i likhet med hvad för landtmätare finnes i gällande landtmäteritaxa bestämdt. OO sr — Rörande D. M. konungens och drottningens resa meddelar Posttidningen följande underrättelser: Beckaskog den 3 Juni (med telegraf). D. M. konungen och drottningen ankommo hit i högönsklig välmåga i går afton kl.9. Bref från Carlskrona den 1 Juni. Sjöresan gick förträffligt; hafvet var nästan alldeles lugnt. I går föll något regn, men så obetydligt, att det icke hindrade de höga resande att vistas på däck. Ankomsten hit till redden skedde i går kl. 3, till 5, e. m. under kanonsalut från fästena och de i närheten ankrade fartygen, bland hvilka sågos de båda nyss från Medelhafvet hemkomna korvetterna. H. M. drottningen och prinsessan begåfvo sig ivagn från landstigningsbryggan till det s. k. Kungshuset: befälhafvande amiralens boställe), der boning för dem var utsedd. Konungen och prins August gingo ait till fots genom den talrikt församlade folkmängden. Framför kungshuset var ock hela platsen alldelas öfverfylld af mnehniskor. Der, likasom vid landstigningsbryggan, paraderade afdelningar af marinregementet. Efter att hafva i Kungshuset emottagit uppvaktningar af stadens och ortens civila och militära myndigheter samt notabiliteter, begaf sig H. M. till landshöfdinge-residenset, hvarest boning var beredd för H. M. På aftonen intogs souper hos befälhafvande amiralen, der högre militärer m. fl. voro församlade. I dag kl. 7, 8 f. m. besåg konungen befästningarne samt sedermera i sällskap med drottningen varfvet, hvarefter H. M. till kl.1 e. m. åsåg marinregementets exercis. I dag gifver H. M., i H. M. drottningens bostad, middag för högre militära och civila myndigheter. På aftonen äro D. M. afofficerarne och stadens innevånareinbjudna till bal. I morgon lärer H. -M. med generalen af Kleen göra en ytterligare utfärd till något af fästena. Afresan till Carlshamn är bestämd att ega rum med åagkorvetten Thor samma dag kl. 10 f. m. Derefter fortsättes genast resan landvägen till Beckäaskog, hvarest konungen ämnar förblifva till den 6 och -drottdingentill den 11 dennes. —— — Till revisor för deltagande i revision öfver stats-, bankooch riksgäldsverken har. Göteborg utsett handlanden Julius Lindström och till suppleant grosshandlaren B.E. Dablgren. — Sekundcehefen vid andra lifgardet, ge:eralmajoren Nauckhoff. har erhållit uppdrag att förrätta generalmönstringarne inom femte militärdistriktet. Mt ot Må mm PÅ och — Krigskommissariatet vid öfningslägret å Ljungby bed utgöres af generalintendenten, kommendören m. m. Sandels, kamreraren Friis, kammarskrifvarne Ponthan, Forsman och Wennerqvist. — Kirurgie kandidatexamen undergicks sistl. torsdag vid Carolinska institutet af medico filos. kandidaten M. E. Bergstedt. : — Apotekaren J. W. Pripp har för 57,000 cAr rmt till apotekaren A. C. Eriksson försålt ma ARR STANDARD AT Rn RE EIA SINAN RA Ae RR ders knä. Denne tog genast nål och tråd, hvarmed ban sammansydde såret, utan att Elg yttrade någon klagan, ehuru han-ssömmade med kraftfull hand, : Kan du äfven hjelpa det här? sade en af soldaterna, som fått ena pekfingret klufvet. Gör som kung Carl, svarade Dunder. Hur gjorde -han? rågade alla. Jo, han gjorde processen kort, skaI veta. En kula hade varit nog oförskämd att rispa honom i den ena stortån, .så att stöfv.In var ull af blod, när han drog den utaf. :Generalerna blefvo ledsna och skickade bud efter ett par läkare, som kommo fram med en faslig hop af trasor och apotekarsmörja, som de beskäftigt ville placera på foten. Kung Carl olef härvid en smula vred. Han tog hastigt sitt goda svärd och afhögg tån invid roten, avarpå han slungade den midt i pannan på den ene läkaren, som ramlade öfverända för slaget. Kungen lindade sedan en linnelapp om foten och steg åter till häst, likasom om ingenting passerat...... Gack du och gör sammaledes. Soldaten lydde rådet. Han lade fingret på en ster och afhögg det i ett enda tag. Dunler förband sedan såret med en fryntlig min. Under det bussarne sålunda språkade och insade sina blödande sår, blefvo de varse en i:en -rödskäggig jude, som kom sakta framsmygande urskogen. Den lille ,mannen såg sig först omkring med spejande blickar, och började sedan att plundra de slagna. Han gick dervid ganska snällt tillväga; ban vände ut och in på deras ickor och anammade allt hvad som var af värde. Snart hade han ett helt knyte medjåd silfver och guld, hvilket storligen fröjdadele nans ssnikna själ. Hans uppspärrade ögon. yste af en infernalisk -glädjeeld, som spridde sitt sken öfver hela hans gulbleka anlete;ls men ändå tycktes han icke vara: förnöjd, tyln an fortfor med rastlös ifver i sitt förehaf-la vande. si Dunder och hans kamrater sågo med vämla else på den lille plundraren. De rådgjorde st sun camallan am nåvat nassande medel till att lh nn 0 NO AS VA a FR DD AN s PER MH Må MT L4 Am MM