ningsoch blandnöfgshushållning, ty byar och en, som känner vår allmoge, vet att när å dess skojsmark, om ock der växa endast några få träd, om dessa likväl gemenligen tages föga vård och nästan alltid de bästa huggas, hvarigenom skogen får med hvarje år ett sämre utseende och mindre värde. Beträffande den varsamhet och omtanka, som den mindre privatskogsegaren tillerkännes afhrJ. E.B—n—, har jag en lång erfarenhet af att den icke är stor, och skall han nu beträda en ny väg med inplantering af andra trädarter än å skogen förut förefinnas (hvilket endast i undantagsfall; som torde blifva högst sällsynta, kommer att ske), då först. råkar han i en sådan villrådighet -huru och hvad han skall göra samt åsamkar sig kostnader och besvär, som inom kort skall komma honom på den tanken, att dessa nyhetsider endast kommit till för att ruinera hans lilla skog så fort som möjligt och för den mest aflägsna framtid. Som ofvän är antydt, anser jag icke tid och rum väl egnade för ett punktvis besvarande af hr J. E. B—n—s genmäle, hvarföre jag ock inskränker mig till det ofvan anförda och lemnar belt och hållet åt sitt värde de sidohugg, hvarmed hr J.E. B—n— har den artigheten att traktera mig, och förklarar mig alltid besegrad i en strid af förevarande beskaffenhet, då personliga anfall göras i en fråga, der sak men icke psrson utgör Seldknner, Det löjliga påpekandet om de riktigt hårdknäppta rötterna, hvad det med vår sak att göra?