ar kf a RR Ma 0 BRATE rr föreställare, så fick jag ett längre samtal med vo Berg, hvars ord jag djupt lade på minnet. Han be klågade mycket vår dåliga blädningsmetod och ifradt synnerligen för en rationel trakthuggningsmetods in förande i våra skogar, hvarmed jag sade vi redar börjat, hvilket ock var honom bekant, men då jag uppgaf att mitt distrikt vore af större areal äl hela hertigdömet Braunschweig och hvilka tjenste förrättningar derinom ålåge mig, blef han deröfve högeligen förvånad och svarade: under sådana för hållanden, der forstmän i erforderlig mängd sakna: öch der nästan total brist på skogspolis förefinnes, ä det så mycket nödvändigare att vidtaga sådan hus hållning med skogarne, som tydligast kan beskrifya: och af en icke förstman utföras, samt tillika kan hafv: den största möjliga kontroll, och finnes då ej annar utväg än att så strängt möjligt är hålla sig vi trakthuggningsprincipen.. Herr-J. E. B-n får iskt häraf draga den slutsatsen att jag underkänner han anförda auktoriteter; utan tvärtom har jag den störst: aktning för de tyska författarne, synnerligast Cott: och Hartig, den sednare ej nämnd, hvilka båda egent ligen torde utgöra grundpelarne för skogsvetenskapen men börihågkommas att hvad tyska forstmän skrif vit föutsätter nästan alltid, att utförandet skall sk under : forstmäns ledning, och således, hvad unde sådara förhålländen är rätt och lätt utförbart, kar under motsatta, der icke forstmän förefinnas, möj ligen blifva, om ej orätt, dock outförbart eller skad ligt. Den mest bildade skogsman vi mig veterligen egt och som. genom sina utförliga skrifter bevisat sil mångsidiga bildning, är den nu med döden afgångne forst-assessor C. L. Obbarius. Genom den vänskap liga ställning och den korrespondens, jag under er tid af 15 år haft med denne utmärkte man, som rastlöst arbetade i skogsvetenskapens tjenst till sit 77:de år, har jag fått tillfälle erfara hans tanke on en ordnad blädnings utförande af en icke-skogsman Han ansåg nemligen denna metod under sådana för hållanden outförbar och kunde aldrig nog uttrycka sin ledsnad öfver den fullkomliga saknaden af er ordnad skogspolis. . Beträffande den tyska skogslitte raturen, får jag anföra ett utdrag ur ett bref frår herr Obbarius till mig under förra året, deri har yttrar: Angående tyska skrifter, som behandla skogs: vetenskapen mest och ändamålsenligt praktiskt, så har den tyska litteraturen uppenbarligen förlorat i sitt nämnde syfte under den sednaste tiden och huf: vudsakligen sedan och i följd deraf, att vid de tyska skogsakademierna hjelpvetenskaperna hafva drif. vits till så stor utvidgning; derigenom har man äfven velat vidare utveckla hufvudvetenskapen, men ha råkat i svårigheter och subtiliteter, som visserligen i vetenskapligt hänseende hafva sin riktighet, men i praktiken icke kunna verkställas,, Sådant är förhållandet måd herr J. E. B-nsblädningsmetod; den kan icke, under våra allmänna förhållanden, i praktiken utföras, utad öfvergår den .allt för lätt till hvad vi förut hafva, en allt förstörande utrotningsblädning. Väl värdt, om en sådan håg och ett sådant intresse för en vårdad skogsskötsel kunde så lätt inplantas hos den mindre privatskogsegaren, som herr J. E. B-nföreställer sig, men långt ifrån är det så, ty icke utan den största svårighet kan man få en böställsinnehafvare t. ex. att göra ett ordentligt, enligt karta och beskrifning tydligen utpekadt hygge; ännu mindre skulle det lyckas herr J. E. B-natt förmå skogsegare, som icke äro underkastade någon kontroll, : att utföra en sådan ordnad blädning och blandningshushållning, som herr J. E. B-nförordar. Först när skogen är utrotad och den icke på närmare håll kan köpas, samt den hårdaste nödvändig: het tvingar till skogs uppdragande och vård, först då blir den mindre privatskogsegaren så intresserad, att han känner, som herr J. E. B-nsäger, hvarje punkt (för att icke säga, hvarje buske) i skogen. Att jag uppgifvit lind såsom äfven ett trädslag, som skulle planteras i barrskogen, är icke gjordt för att förvärra principen om blandadt bestånd, ty lind är lättare att få att gå till i bergbackar och å mera magra ställen än de anförde lönn, alm och ask, bvarom vittna stora trakter af sävaäl Småland, som Östergötland, utan är det genom ett förbiseende af den långa raden som herr J. E. B-nuppsatt, i sin första artikel angående dessa träd; men torde benäget aktgifvas, att meningen der börjar sålunda: hvaribland i första rummet märkes c.; således dermed ingalunda sagdt endastdessa uppräknade trädarter, utan äfven (möjligtvis) andra, hvarföre cke då lind?iBS Hvad vidare beträffar ekens upplragande i rent bestånd; har jag aldrig sagt, att så skulle ske, utan har jag yttrat: I ängar och hagmarker, der vore det mycket lofvärdt, om det allnänneligen planterades godä gdöjdeträdaärter; hvarbland eken torde utgöra det trädslag, hvarpå mest borde aktgifvas. Hr J. E. B-nhar således icke ned tillbörlig eftertanka genomläst dessa rader; men fter hr J..E. B-nsäger att icke eken lemnar rackra bestånd, då den uppdrages i rena sådana, så orde jag få bedja hr J.E.B—n— tåga reda på de vackra ;kbestånden å Sollingen vid Weserfloden i revieret Tolzmänden, der både yngre och äldre rena ekbetånd förefinnas af utmärkt vacker beskaffenhet, och ag förmodar att mångenstädes inom Sverge finnas ådana, för att icke behöfva taga exempel från utandet. Jag vill dock ingalunda bestrida att eken rifver fortare och ofta blir vackrare i blandadt betånd. Hvad för öfrigt säges om den oerhörda stench bergbundenheten, hvarom jag talat, vill jag en: last anföra, att sådan mark, som hr J.E. B-n tror nig dermed förstå, upptager jag såsom impedimento ned benämning af skogsbärande berg. En fråga torde mig tillåtas att-göra hr J.E. B—n—, ch den i största enfald: Hvarthän syftar en sådan lädningsoch blaåndningshushållning, och hvad blifva esultaterna deraf, om vi tänka oss den utförd öferallt och af hvem som helst? Samma fråga.torde . andra sidan göras mig om min envisa tra!thuggingsifver, med anledning hvaraf, för att onödigöra ett vidare wppträdande offentligen, begagnar ag tillfället att ytterligare i korthet utveckla mina sigter. S Det är med skogsvetenskapen som med vetenskap allmänhet, att man icke kan skrifva ett recept, assande för alla förhållanden, utan då ett råd skal ifvas måste först en större eller mindre del speciateter betraktas och derefter ett svar afgifvas, pasande för de förevarande omständigheterna; men nnas dock vissa grundreglor, som öfverallt finna lämpning, och dessa bör man icke sky att uttala ch äfven söka, om sig göra låter, bringa dem i ett ystem så tillvida, att, om dermed icke alltid åstad: ommes det bästa möjliga, man dock säkerställer, togen t. ex. hvarom här är frågan, från sköfling ler vanvård. Sådanä reglor gifvas några förtraktuggningsläran, hvilka utgöra kanske-ett af dess förimsta stöd: hugg årsafverkningen, om möjligt är, ÅA ett ställe och tillse att årshygget fort och jemnt lir återbesädt och freda återsådden; håll bestånden kstämmiga och slutna samt fäll aldrig ett större ad öfver ett mindre (med undantag der fröträd orthuggas), utan, der skogen är för tät, tag de sva are träden och låt de starkare fortväxa tilldess de ppnått de dimensioner; som egentligen åsyftas såmm mest värdefulla och: behöfliga. Skogens storlek sh beskaffenhet skall naturligtvis först kännas inan: man vet-huru stort hygge får göras, för att icke gas för mycket, och mera annat äfven begrundas ch varligen utföras, såsom beredtvingshuggningar om utgöra undantagsfall, der ett större träd fälles ;h mindre qvarlemnas), hjelpgallringar, sådder, planringar, infredningar ete.; men allt detta hörer till ecialiteterna, hvaröfver ett sådant s. k. recept icke in skrifvas. Jag hemställer till hvar och en oparsk, om man icke med sådana allmänna föreskrifter. st genom deras enkelhet, har större säkerhet för t skogen skall åtminstone få någon del vacker, än i vid en blädningshusbållning, utförd af hvem som lst, de större och vackraste träden huggas öfver