Aftonbladet – 2 juni 1860, sida 2

Jlarne af sin hund, ett stot präktigt djur, till hälften Newfoundländare, bllften bulldogg. Shandy — med detta namn ropade hans herre honom tillbaka, då djuret för ett ögonblick råkat in uti menniskomassan — Shandy tycktes betrakta det skiftande, praktfulla skådespelet med fullt ut så deltagande och förnuftiga ögon som de andra åskådarne; och detta med rätta; ty han, som räddat flera menniskolif ur vågornas famn, gömde säkerligen i sitt trogna hundminne månget exempel på huru det förrädiska element, som nu visade en så upphöjd och mild sida af sitt kämeleontiska skaplynne, kunde ryta och rasa i titanisk vrede, Ödet hade bestämt att Shandy äfven skulle viså herrar marseillare hvilken menniskoälskande hund han var. En af de otaliga småbåtar, i hvilka anhöriga till de afresande krigarne följde dem på väg till skeppen, för att säga ett sista tårfullc: lef väl! stötte just mot kajen, då Shandy var nira bredvid. En ung flicka, som ville kasta ännu en innerlig blick på skeppet, der hennes far befann sig, trampade vid uppstigandet miste, i det hon vände sig om, och föll, under förtviflade ångestrop från hennes sällskaps sida, hufvudstupa i djupet. Efter några ögonblick skyndade man med förberedelser till hennes räddning; men innan någon blifvit tillreds störtade sig hunden, utan att vänta på sin herres maning, efter henne; och redan efter nägra sekunder kom han åter upp, hållande des sanslösa på en gång kraftigt och varsamt ofvan vatthet med sina starka tänder. och sam hastigt och, som det tycktes, utan ansträngning i land, der flera händer täflade att lyfta .både honom och hans sköna börda upp för den branta hampmuren. Löjtnant Lamprigre trängle sig fram för att få se henne, som hans hund räddat; men. hon var så tätt innesluten i en krets af sina närmaste anhöriga och vänner, att han knappt fick ka ta en sekunds bliek jå hennes andebleka anlete. INA ; Men denna enda blick var tillräcklig att visa honom ett ansigte, som, trots de hårdt tillslutna ögonen, var bländande skönt. Just i detta ögonblick hörde han första ringningen,