Aftonbladet – 2 juni 1860, sida 2

rens-varde hade nemligen en mängdtrånga; mörka, krokiga gator och återvändsgränder sjunkit i djupet och en boulevard, den praktfullaste man kunde tänka sig, kommit i stället. I dag, den glada 5 April år 1858, skulle denna ståtliga boulevard döpas af högstegen kejserlig hand och uppkallas efter detta för ointagligt ansedda ryssfäste, som spillrats till atomer af den franska gloiren och den britiska oböjligheten, som alirig begrikit ordet: Omöjligt! : a öPycnne höga pelare, utsirade på det rikaste och smakfullaste sätt; smyckade mynningen till den nya jättebreda gatan, som efter bela sin Jängd å båda sidor prålade med höga smärta master, krönta med rika vajande fanor. Å ena sidan gatan bildade nationalgarde spalier, å den andra infanteri af linien; och då klockan två kejsaren med en talrik och glänsande svit sprängde in från Tuilerierna på den nya anläggningen, helsades han med stormande jubel af folket, som i stora massor skockat sig bakom krigarlederna. Men då efter några ögonblick kejsarinnan anlände i öppen vagn och åtföljd af de elegantaste ekipager, riktades plötsligt den allmänna uppmärksamheten — i ett nu likgiltig vorden för högtetens grannlåt — på ett helt annat skådespel af egendomligaste art. c Bland åskådarne befann sig en högväxt, skön man med en hållning, som, den civila drägten oaktadt, förrådde militären. S Vid hans sida stod en ovanligt stor och vacker hund. Djuret hade hittills hållit sig tätt bredvid sin herre och visat det anständigaste uppförande; men i ett ögonblick tycktes han fattas af den lifligaste oro, slingrade sig vigt och oemotståndligt genom den packade folkmassan och tycktes vilja rusa på-ett bland ekipagerna,.somi påjnågotfafståndj rulladeförbi. Fruktande att hunden skulle åstadkomma oordningar och spektakel, ropade bans herre högt och varnande: Damn! Shandy, härom! Men knappast hade detta märkvärdiga Shandy I ljudit från hans läppar innan det som ett dubbeleko upprepades af en äldre