Aftonbladet – 1 juni 1860, sida 2

öfning. Den unga frun undvek med lika ihärdighet, som vicomten sökte det, detta blickmöte. Af denna strid uppstod en stum scen, som den nu klarsynte Maximin snart observerade, och som han bemärkte hela aftonen, utan att det såg ut som han egnade den en gnista intresse. Men då samma minspel upprepades dagen derpå, tog den unge äkta mannen den fyratioårige tillbedjaren mellan fyra ögon. Bäste vän, sade han till honom med ett allvarligt smålöje, i tre märkvärdiga månader har jag af er inhemtat så många lärdomar, att jag sannerligen icke vet hur jag skall kunna återgälda er. Min tacksamhet trycker mig till jorden, och jag önskade finna ett medel att bevisa er den.s Prat! Ni gör narr af mig,, svarade Choisy, hvad har ni att tacka mig för?s En hel hoper, som ni kanske icke anar, fortfor Maximin, bland annat synens välsignade gåfva.n Bah! Jag visste icke att jag var ögonläläkaren, sade vicomten leende. Ni är det likväl; ty tackad vare er undervisning har jag både i går qväll och denna morgon gifvit akt på att ni betraktat min bustru på ett sätt, som icke passar sig bland bättre folk. RA Orm som jag närt vid min egen barm! sade Choisy inom sig, bestört och förvirrad öfver ett dylikt resultat. Hör på, värdaste vän,, fortfor Luscourt, ang och iskallt, jag erkänner att jag står i skuld hos er, men jag får på förban i ha den äran underrätta er om ått det betalningssätt som ni tycks önska, alls icke konvenerar mig. Min hustru har sedan i går berättat mig åtskilligt, som är onödigt att upprepa och som vi icke vidare bry oss om. Jag önskar att vi fortfarande må umgås som vänner, och der