Aftonbladet – 31 maj 1860, sida 2

kars Maximin! Jemnt kom något förhinder då. han skulle: sätta sig i resvagnen. : En-dag fick fru de Gardagne ett bref, som hon strait sätte mot näsan innan Kon bröt det. Ambreradt papper! utbrast hon med förfäran; ;Mmin himmelske Gud! Den förlorade sonen skulle icke burit sig annorlunda åt! Samma afton afgick ett bref från den gamla markisinnan, i hvilket hon ålade sin berr sön att genast resa hem till sitt gods, emedan ytterst angelägna affärer gjorde hans närvaro nödvändig; — Gud vet om hon icke ocks: skref att hon sjelf låg i dödens käftar. IX. En vacker Julimorgon svängde en postvagn i skarpaste traf upp på slottsgården; der fru Gardagne och hennes älskvärda svärdetter händelsevis just nu befunno sig. a. ; Vid åsynen af vicomt de Choisy; som först hoppade ur vagnen, blefvo de orörliga af förvåning, men deras öfverraskning nådde sin höjd, då de fingo se den andre resenären, som de icke genast kände igen. Det var Mazximin, detta kunde icke -disputeras, men Maximin i ny och förbättrad upplaga. En kort resrock satt som den: varit gjuten omkring hans schlanka, eleganta figur; hans svarta halsduk var knuten Med den mest fulländade, osökta smak; hans blonda hår låg i alamodiska lockar; små förtjusande mustascher täckte hans öfverläpp och gåfvo åt hans blomstrande, regelbundna drag någonting på en gång pikant och bestämdt; hans ögons slutligen, förr i verlden så fromt sömniga, glänste nu som örnens och tycktes redo att trotsa solen. Ungeför så der såg vicomtde Choisys protege ut för verlden. Den elegante parisaren sprang ledigt ur åkdonet och var för en sekund villrådig, sedan kastade han sig i sin mors armar och omfamnade henne innerligt. Då turen kom till Flavie, tog han henne så passioneradt i famn, att den ungar frun, sedan hon sluppit ur klänmiman, tog ett steg tillbaka och rodnade som en — provinsros,, Fru de Gardagne glömde helt och hållet