Aftonbladet – 31 maj 1860, sida 2

ANMÄLAN till subskription för Garibaldi och Sioilien. Italiens patrioter anropa: Europas frisinnade folk, särskildt England, Frankrike och Sverge; om bidrag af vapen och ammunition för att med -varaktigare framgång kunna bekämpa Siciliens förtyckare. Englatid och Frankrike hafva redan för detta ändamål insamlat betydliga summor. Endast -Sverge återstår. Men Sverge kan icke vara likgiltigt för något folk, som strider för sin frihet, och allraminst för Sicilien, som, sedan sekler bebodd af norrmannernas afkomlingar äfven räknar förfäder från Skandinaviska balfön. Det äri förlitande derpå som vi härmedelst våga uppmana våra landsmän ätt med några -kationer och klirgör af vårt goda svenska jern bis springa Garibaldi och hans kämpar i deras ädla och ärofulla kamp för sicilianärne, våra bröder både blodets ock frihetskä En afton befann sig vår Maximinien operalge, utan att rätt veta på hvilken Mefisto han skulle kasta skulden för denna dödssynd, förlåtlig för alla andra, men tung som bly på hans samvete, emedån det var första gången han syndat på detta sätt. Hvilket anser nimestförvånande afalltdetta?. frågade. hans sidokamrat, vicomten, honom. Att befinna mig här,, svarade Luscourt med komisk ruelse, parodierande dogens i Venedig verldsbekanta ord. Några dagar derefter blef han, på en bal som Villaret arrangerat, presenterad för en skön dam, som frågade om han valsade: Nej, svarade: fromleriet; ja, svarade egenkärleken; och blott det sista svaret, som. förmodligen uttalades mera: bestämdt, nådde den vackra frågerskäns ögon, Maximin: vålsade således med henne, och eländigt illa naturligtvis, Hade damen orsak att regrettera sin vals, så sväfvade Maximin deremot i sjunde himmeln af förtjusning öfver sin nya synd, och hans samvete sof den rättfärdiges. sömn tills — påföljande morgon. Då tänkte han på sin unga förtjusande fru och skref till henne ett bref, som gnistrade af eld och smälte af ömhet. Hela dagen drömde han ideligen om Flavies tindrande svarta ögon och om den sällhet som skulle berusa honom då han fick åserse dem. Men ack! Dagen, derpå började bans upproriska tankar fördjupa sig i sin valserskas blåklintsögon, och en beskäftig smådjefvul påminte honom att-han fått tillåtelse att uppvakta henne. : Om visiten blef af, om den upprepades, om den gjorde slag i saken och fulländade vår tjugofemårige vises emancipation, — se derom sväfva vi i den absolutaste okunnighet och yttra oss således icke om saken? I tre hela månader hade Maximin bott hos vicomten, med hvilken han blef alltmer och mer förtrogen. För öfver tre veckor sedan hade kassationsdomstolen låtit honom vinna sin process, och dock tycktes han icke tänka på hemresan. Hans bref till mor och hustru voro fulla af de obotfärdigas förhinder. Stac