Aftonbladet – 30 maj 1860, sida 2

dig, som, sanningen att säga, är det alltför litet? Jag har hittills icke ansett nödvändigt att bli en narr,, svarade den unge lärde helt stött. Gud bevare dig för att bli en narr, min son; här är blott fråga om att tillegna sig några, om du så vill, ytliga talanger, men som dock äro oundgängliga i din ställning. Dina principer äro alltför fasta för att modets fernissa skulle kunna anfräta dem. Dessutom bör du komma ihåg att dygd icke utesluter elegans, och att man, utan att synda, kan föra och kläda sg som en kavaljer egnar och anstår. Förr i verlden, då en ung män gjorde sitt inträde i sällskapslifvet, tog han gerna en eller annan fulländad verldsman till sin förebild, och tillegnade sig så småningom, genom ett klokt aktgifvande, det behagliga yttre, som sällskapslifvet har rätt att fordra af den, som det lemnar tillträde. Hvarföte följer du icke ett så klokt exempel? Du har tre eller fyra att välja på bland dina bekanta, — hvad säger du t, ex. om herr de Choisy? Märk väl, jag talar nu blott om hans sätt att vara, hans karakter lemnar jag i sitt värde., Jag bedyrar, min god. mor, att man ber dömerde Choisy högst . orättvistn, svarade Maximin godmodigt. Jag har åtminstone alltid lärt känna honom som sjelfva redligheten. Han känner mina grundsatser, och om han än icke delar dem; så respekterar han dem åtminstone. I fredags, till exempel, åt jag middag hos honom; icke en enda kötträtt på bordet! Dylikt anser man visserligen som en bagatell; men till att varaan sådan fritänkare, som Choisy gudnås är, bevisade dock detta lilla drag en grannlagenhet, en aktning för olika tänkande, som jag alltid skall hålla honom räkning för.. Då markisinran hörde dufvan hålla detta loftal öfver slaghöken, kände hon ett häftigt begär att operera sin herr son för starren, men en loflig försigtighet rådde henne att tiga och svälja. k Det är just denna smidighet att i småsaker kunna lämpa sig efter sin omgifnings tyc