Aftonbladet – 30 maj 1860, sida 2

han i och för afförer tvingades att tillbringa ett par månader i Paris. Denna underrättelse fostrade i ögonblicket i vicomtens fyndiga hufvud en af dessa macchiavellistiska idger, hvilkas brodd, när den omhuldas af en vilja som är ond; utvecklas nied en hastighet i växtförmågan, son-man i allmänhet tillägger ogräs. Den gamla svärmodren är min onda genius, tänkte vår nye Lovelace, sedan Luscourt aflägsnat sig; hon ser allting, anar allting och har fullt ut så god hörsel som Fen Fine-Creilles, hvilken hörde gräset gro. Så länge Flavie står under hennes trolltoffel, skall jag, som hittills, bränna mina kol förgäfves. Man måste göra sig af med denna gamla -fördömda ensedrottning, som i alla fall, utan lag och reson, förlänger sin regering, fastän hon längesedan bort abdikera. Den lilla frun hyser en afgjordböjelse för uppror, af hvilket hon sjelf är säker på att skörda frukterna; det kommer nu bara an på att draga hennes herr man in med i sammansvärjningen, och tillfället erbjuder sig nu sjelfmant. . Luscourts passiva lydnad kommer sig af hans uppfostran; vidgar man hans vyer, så blir han snart istadig. De två eller tre månader han kommer att tillbringa här, långt bort ifrån söta mors knä, skola vara tillräckliga att göra honom lysten efter frihetens berusande drufblod. När-det moderliga oketligger i spillror, skall den hygglige unge mannen straxt böja ig under sin unga, vackra hustrus: det der är alla revolutioners öde. — Flavie, som afgudar Paris, får lust att bygga och bo här, under det gamlafrun: slår sig i ro på landet på sin reträtt, som det egnar och unstår afsatta potentater. Då skall min stjerna strålande gl da fram ur den sky, som nu höler den. Den jubeldag, då jag befinner mig som tredje man i denna intressanta familj, och lott har den unga fruns dygd och den beskedlige mannens sömniga vaksambet till motståndare, skall jag vara hardt nära segern. Den alltför dygdige unge Luscourts emancivation är således det mål, mot hvilket jag skall träfva. (Forts.)