Aftonbladet – 30 maj 1860, sida 2

möderlös, sade ban i ovanligt lätt ton, ty de moderliga förmaningarne hade gifvit hans idger en helt ny riktning: Då vicomten fick Köra ätt familjen, rest, trodde han knappast sina öron och tappade för ett ögonblick koncepterna. Ah! du gamla Tartuffe i kjörtlar, tänkte han förbittrad, är det på det viset du håller dina öfverenskommelser. Din sjumila botpredikan i förgår var således blott en snara! Lyckligtvis är jag en alltför gammal räf att låta fånga mig. List emot list! Flavie har säkert icke vågat opponera sig mot hennes tyranni, men hon bär med sig entalisman, som icke skall tillåta henne att glömma mig, och som hon säkert i tysthet betraktar mer än en gång. Att jag icke skjutit öfver målet, är säkert; under andra omständigheter hade det varit värdigt en skolpojke att skrifva, men nu skola mina två epistlar göra sin verkan. Skild från mig, skall hon måhända glömma mina eldiga ord, mer mina bref skall hon läsa och återläsa. Hvar ligga de väl dolda? Säkert vidden rädda dufvobarmen, det vanliga gömstället för hemliga kärleksbiljetter. Vicomt! om du visste vid hvilken barm ditt bref hvilatt ..n ; Se här äro handlingarne rörande Chesnaies skogar, som min. mor befallt mig lemna i edra egna händer,, sade Luscourt vidare och framtog ett paket ur syrtoutfickan, försegladt med fru de Gardagnes sigill. Vicomten ref vårdslöst bort omslaget. Gömdt mellan ett halft dussin kontrakter ooh rättegångshandlingar, fick han syn på ett litet paxet, utanjå hvilket, med en något darrande hand stod skrifvet: Bref, endast lästa af fru de Gardagne och genom henne remitterade till herr vicomt de Choisy, som säkerligen skall behjerta det löjliga och ändamålslösa i en brefvexling, hsars enda resultat är att roa en gammal enkefru.v Vicomt de Choisy läste två gånger denna roande utanskrift, med en min, som skulle fröjdat den gamla markisinnan in i själen. Ursäkta, jag skall blott lägga 1n dessa