Aftonbladet – 29 maj 1860, sida 2

der led betydlig förlust genom öfversvämningen, att blifva strandegarnes målsman, hvadan — så föreställde man sig —saken icke kunde anförtros åt en mera intresserad man. Hr grefven gjorde också verkligen ett anlopp på Stockholms stads drätselkommission, hvilken dock med verkligt stoiskt lugn bemötte detsamma. Vi känna väll icke antingen hr grefven i egenskap af praktisk jurist öfverträffades af bemälte kommission, eller om intresset afsinade samtidigt med det höga vattenståndet i Mälaren; men det veta vi, att af den storartade demonstrationen har blifvit ett komplett fiasco. Frågan står ännu på samma ståndpunkt som för 10 år sedan — ja på en ändock bekymmersammare ty då hade Mälarens vattenstånd några år fortfarande varit högt, men började derefter deklinera (dock icke rimligtvis med anledning af grefve Sparres åtgöranden); nu åter har Mälaren, efter att flera år hafva varit särdeles låg, plötsligen stigit ofantligt, och om gamla tecken stå kommer den nu fortfarande att vara hög i flera år. Eburu lagskipningen i Sverge är ganska: långsam, särdeles i mera invecklade fack, är let dock troligt, att om grefve Sparre utfört strandegarnes uppdrag med den kraft som han eger och som ifrågavarande vigtiga sak verkligen kräfde, så skulle tvisten redan nu hafva lemnat något annat resultat än det ofvan omförmälda. Det är nemligen alldeles icke osannolikt, att drätselkommissionen, som nogsamt känner, att på Mälarens utlopp stora inkräktningar) olagligen blifvit gjorda, skulle gått i författning om sådana åtgärder för regleringen af vattenståndet i Mälaren, hvarigenom framtida öfversvämningar icke kunde blifvaså långvariga som den nuvarande hotar att blifva. Derigenom hade sannolikt stora förluster redat nu varit förebyggda. Emellertid är det nu af största vigt att strandegarne på fullt allvar upptaga frågan ånyo och uppdraga åt någon aktad och skicklig jurist att utföra deras talan. Äfven om man vill förebära, att en dylik öfversvämning, som den nu pågående, icke inträffar mer än på sin höjd hvart tionde år (sådant) kan dock lättare antagas än på giltiga skäl påstås), så medför densamma ändock så ofantliga förluster, att det ganska väl lönar mödan påyrka, hvad som slutligen måste bifallas, att Mälarens utlopp skall ökas till hvad det af ålder varit. Om den förlust strandegarne i år få vidkännas till följd af öfversvämningen skulle beräknas i penningar, så skulle denna förlustsumma endast för i år mångfaldigt öfverstiga köstnaderna för upptagande af ett nytt ständigt Mälareutlopp, i stället för det, som man vid anläggningen af nya slussen tilltäppte. Det är någonting ganska eget, att, då eljest anläggningar af vattenverk och förändring i strömfårors gång och omfång äro underkastade så många formaliteter och icke kunna ske utan att vederbörande strandegare blifvit hörda, så har Stockholms kommun kunnat, utan att Mälarestrandegarne på ringaste sätt blifvit hörda, företaga sig att omreglera och minska Mälarens utlopp och derigenom åvägabringa betydande skada och förlust icke blott för en mängd jordegare uti fem län, utan äfven för Stockholm sjelf, ty som man vet står en del af Claratrakten under vatten, och de förluster, som egare af fastigheter och hvarjehanda etablissementer så väl der som på Kungsholmen lida genom det höga vattenståndet, äro ganska ansenliga.