Aftonbladet – 26 maj 1860, sida 2

KUNSKAPENS TRAD.) Fritt efter Charles de Bernard. Inse hur dålig er sak är,, fortsatte fru de Gardagne, 1 det hon allt mer och mer sammandrog sin dialektiska rännsnara. -Ni kan icke: säga ett enda ord som icke genast vänder udden mot er sjelf. I alla fall är jag e tack tkyldig för er. goda mening om min svärdotter... Jag skulle aldrig förlåtit er om ni, rörande, henne, hyst en tusendels tanke som kunde förnärma hennes : ära. Fru de Luscourt förenar med förstånd, själfullhet och ärbarhet det sundaste omdöme, trots sin stora ungdom, och. den henne medfödda takt skall alltid stå henne till buds då erfarenhetet tryter: Tro icke att jag ett ögonbliek tviflat på henne, och bedöm icke det steg, jag nu tagit såsom en följd af någon fruktan, utan blo:t som en följd af min känsla för det Passande. Ni vet bättre än jag, att verldens omdöme stundom är -så orimligt, att man, aldrig: kan taga sig nog till vara för att falla under dess heräliga dom; det är icke nog att mani sje fva werket är skuldfri; till och måed skenet måste ardåndragas kritiken; i körthet, om jag icke fruktade att: beskyllas för pedänteri, skulle jag säga. att icke en gång Csars gemål skulle vågat gifva skenet till. pris. 7 BE Tackar ödmjukäst, ändtligen ärowvi fördjupade i gamla historien, tänkte vicomten; hvad förslå argumenter mot denna gamla fogelskrämma, som är hog naiv ätt jemföra sin bornerade herr son med Cesar? s förMarkisitnan pauserade några sekunder, liksom väntade hon ett svar; men då hon såg att hennes. motståndare afbidade något ytterligare, fortfor hon.i mildare tonart, och med iett leende, som sjelfva ålderdomen icke kunde beröfva dess ljufhet: Nå, nå! Har jag icke tröttat er med en fasligt lång predikan? Och jag förstår väl att jag ledsnar ut er; mi är alldeles ovan vid att nödgas höra, på något dylikt! Erkän att jag för ögonblicket är er i botten förhatlig. Det skulle göra mig ondt, ) Be A. B. niris 111—113, 116, 118-och 121.