Aftonbladet – 26 maj 1860, sida 2

Det är det andra, inföll fru de Gardagne allvarligt, och framtog ur barmen föregående aftohens biljett, ooh jag får tillstå att jag icke varit lika så discret sota ni. : . Då Flavie fann sin svärmor så underkun? nig om det hela, slog hon ovilkorligt nersina vackra ögon. och tackade i tysthet en nådi försyn, somså lägligt -begåfvat henne m en dubbel portion dygd. ; Markisinnan fattade de tvenne brottsliga epistlarnaoch. höll på att kasta dem på elden. Bränner ni upp dem, så skall han ju tro att-jag bar läst och görhmer demp, utbrast.den unga frun, fattande henne i armen. jäss 2 Ni har rätt: men det går icke an att ni sjelf återsänder dem — jag åtager mig med nöje denna diplomatiska -kommision., Sägande. detta,. stoppade. fru. de Gardagne de båda arma små biljetterna i sin allt uppsfukande kjolsäck; sedan drog hon sin unga svärdotter ner vid sin sida, omslöt hennes båda. varma händer med sina gamla kalla, men trogna, och talade urssin-själ de innerligaste, blidaste; ordy med en känsla,,som med en ljuf, aldrig förut känd värma, genombäfvade den unga qvinnans Kjerta; Och hennes fröjd blef fullkonilig, dåVhon påisina moderliga utgjutelser erhöll ett sur så ömt, så klokt att hön aldrig vågat tänka ditåt: , Moder, låt oss resa hem till Luscourty, sade-sFlavie. med stora droppar i de nu så milda ögonen: : Paris misshagar mig numera. Det Kf man bär för är fullt af flärd och bedrägeii.. Jågslängtar efterhvila .ochensamhet. Jog känner att.jag skall-finna det så ljufligt i vårt hem, långt. bort från denna hvirfvel, detta-brus, som-döfvar tanken och gör pannan svindlande;. Jag längtar att finna ro hos min far, med er och min gode Maximin, som hål ler såinnerligtaf mig.: O! låt oss resa hem, jag ber er derom, som;en nåd. Ja, min älskade dotter, låtom oss resa, då ni så innerligt önskar det,, svarade markisinnan, som hade allt för mycken klokhet att: icke bifalla ett förslag, som blott en. behöflig försigtighetsafhållit henne ätt sjelf framställa, (Forts. följer,