Aftonbladet – 26 maj 1860, sida 2

om ni tänkte så, ty mina grå hår oaktadt;här jag ävpu qvar ett visst koketteri, och jag vill icke att ni skall afsky mig sallt för mycket. Låt oss: se till, bästa herr de Choisy; om det är så ogörligt att kunna förtfarande våra vänHer? — Fastän jag vågat draga -er)kärlek i tvifvel, har jag..dock aldrig tv-flat på er, ära. Endast ett litet ord från er mun, skall vära nog attlugna: mig:soch för evigt sluta vår ledsamma tvist: om detta ord bönfaller jag. Har ieclf8 Paris qvinnör nog, som vilja gå i döden: för en hyllning, hvilken nis härvidlag slösar bort utan hopp? —MFörlåt att jag icke väger mina ord — — Ack! Ni tvingar mig att adoptera dessa egoistiska, syndiga grundsatser, hvilka jag aiskyr; men Gud skall förlåta mig, emedi:n jag är mör framför allt. Bevisa mig nu att jag icke misstagit mig, då jag anser er vara en igrunden ädelt tänkande man. Jag vet väl att en stackars gammal qvinnas aktning icke kan Jäggas i vågskålen, aå det gäller den uppoffring jag tigger er om; men glöm heller icke edra egna ord : att ni icke hyser något hopp. Under: denna rörande botpredikan gick vicomten fasligt illa ät en af sina vestknappar. SDet står skrifvet att gamla duennor alltid skola utgöra en pest och en fasa för oss eröfrare, tänkte den pinade med kufvadt raseri. Hvart enda. ord denna sextiåriga Me gära framkrystar faller rakt ner på min hjessa, som tegelpannan, hvilken slog ihjäl Pyrrhus. Slagen, slagen!... Ett ärofullt återtåg är det enda som återstår mig ...... ; Min nådiga markisinna, svarade han efter några ögonblick med. väl speladförelse, ni har icke förgäfves vädjat till miu hederskänsla ;. ni bar. bedömt. mig särdeles strängt, då ni.tillskrifyit mitt uppförande kall beräkning i stället för passionerad känslas men jag har icke. Tätt att knöta, emedan... jag före tjent allt... I och med detsamma jag erkärner. min skuld; åhgrar jag den och bättrar mig. Har jag visat mig oförnuftig igenom att icke kraftigare kämpa emot en känsla, som är djupare än ni anar, så skall jag åtminstone .ega mod att hädanefter skrinlägga den i mitt hjerta och förbjuda den att mar