Aftonbladet – 25 maj 1860, sida 2

edra triumter i Paris; nu kom fru de Luscourt just till pass, den vackra fru de Luscourt, som bjölparinna i nöden. Direkte kommen från landsorten; frisk som en skogsblomma, inträder hon i stora verlden. och ni finner henne värdig att figurera jumtiv er i-ett sorts landtligt mellanspel, ett li ct pikant afbrott i edra vanliga triumfers dagligt-enahanda.s Min Gud, markisinna safbröt henne den något bedagade förföraten; hvilken: nedrig rol påtvingar bi. mig. iekeln ; Ja, jag anser den satmerligen nedrig,, svarade den gamla damen kallt, och min innerligaste önskan är att bringa er derhän att instämma med :;mig bäruti, Låt:oss nu komma till ett resultat. Ni ser att jag kan edra kort utantill; mina ligga uppslagna.I mig skall ni alltid finna en vaksam, outtröttlig motståndare. Jag är icke längre ett fromt, gammalt fruntimmer, -som af idel kärlek till dygden tar den sårade moralens parti; jag är en ungdomligt liflig moder; som vakar öfver sitt enda barns ära, det vill säga öfver något som hon anser millioner gånger dyrbarare än sitt eget lif. Har ni nu saken klart för er? — — — Jag anser er som en fiende och säger:er på förhand att jag är på min vakt. Svara mig nu uppriktigt — — hvad anser ni er ha att hoppas ?x Jag hyser allt för stor aktning för fru de Luseourt att nånsin hafva vågat hoppats något, svarade vicomten i mindre säker ton än vanligt. Godt, min herre, jag. tager fasta på ert ädla yttrände,, utbrast Maximins moder ifrigt. Ni erkänner således att hopp å er sida skulle vara en förolämpning? — Men hvad önskar ni då? — Ty, ursäkta, jag tilltror er icke de gatmla riddarnes oegennyttiga dyrkan försina stolta prinsessor. I stället för svar smålog herr de Choisy med en affektation, som illa dolde hans förlägenhet. : (Forts: följer.)