Aftonbladet – 25 maj 1860, sida 2

år har ert sträfvande haft ett mål, från hvilket ni icke en minut vikit en lihie.. Harjag icke genomskådat er? Vågar ni att jäfva min skarpsynthet? r Att.svara undvikande på -denna bestämda fråga, understödd som dena var af en verklig inqvisitorsblick, insåg vicomten skulle vara både dumt och utan ändamål; dessutom förbjöd hans egenkär ek honom att stå och skämmas inför ett litet mager: gammeltfruntimmer, liksom en skolpojke, som kryper bakom en lögn för att slippa smaka skolmästarens rotting. s Då ni ansätter mig så hårdt;, sade han med lugn, blid stämma, så måste jag, så barockt det än må låta, bekänna att jag tillber fru de Luscourt. : Hon kan olyckligtvis icke höra er, alltså förspiller ni edra passionerade uttryck i onödan,, fortfor markisinnan; tillåt mig att ännu en gång taga eder uppriktighet i anspråk: älskar ni, vågar ni med handen på bjertat bedyra att ni verkligen älskar min svärdotter ? Min nådiga, jag tycker att min bekännelse är tjll den grad ovanlig, att man bör kunna sätta tro till den. Jag vill då, till att börja med, antaga att er bigt är ärli., hvilket jag, oss emellan sagt, ha svårt för att tro. Till tertjenat skall jag lära er att läsa litet klarare i ert eget hjerta än ni hittills gjort. Glöm för ett ögonblick att jag är fru de Luscourts svärmor, och låt oss afhandla hela denna sak, som om vi båda stode utanför den. Jag skulle kunna förstå er passion, ifall ni kunde anföra antingen en omogen ungdoms jemte deraf följande oerfarenhet eller brist på förstånd till er ursäkt; men i er ålder, ht de Choisy, med er verldsbildning och öfverlägsenbet i allmänhet, hur skall jag kunna få mig att tro, det ni till den grad misstager er på edra egna känslor? Ni älskar icke Flavie, kom ibåg att det är jag som säger er det; det är er fåfänga som råkat i eld och låga, icke ert bjerta. I falljag skall fästa mig vid vissa, ganska trovärdiga rykten, har ni mer än ett skäl att vara trött vid