Aftonbladet – 25 maj 1860, sida 2

Huru anser ni den mamn, fortfor markisinnan allvarsamt, som, sedan han under vänskapens mask insmugit sig i en familj, missbrukar det förtroende man hyser för honom, och lönar den vänskap, den gästfrihet man bevisat honom med ett bedrägeri, så mycket ovärdigare, som det sker med djefvulskt kall beräkning ? På pricken! tänkte Choisy, hvars ansigte icke förrådde den ringaste förlägenhet. Min nådiga,, svarade han med ett halft leende, detta, som ni nu behagat berätta, passerar så ofta i verlden, att man sjelf måste vara helt och hållet ren för att våga kasta den första stenen, och detta är tyvärr ingalunda händelsen med mig; dessutom har ni sjelf fällt. den. dom, att rigorösa prinaper illa skulle anstå mig, Tillåt derföre godhetsfullt, att jag slipper yttra min tanke. Mitt eget oroliga samvete förbjuder mig att fräckt sitta till doms öfver andras synder. Sä Ni behöfver icke gå utom er sjelf, fortfor fru de Gardagne ka It oeh ihärdigt; jag önskar just en liten gemensam pröfmng af ert eget samvete; låtom 088 för ros skull för ett ögonblick antaga, att ni är den man min fråga angår.n Jag, fru markisirnal Ni sjelf, min herre; neka icke; ett förnekande skulle gifva mig en dålig tanke omer takt, och det är redan nog, redan för mycket, att ni berättigat mig att tvifla på ridderligheten i er själ. Jag går inga krokvägar! — I ett halft år har ni gjort er cour för fru de Luscourt.n Skulle ni verkligen kunna tro......? Hör på; min herre, jag är en gammal vinna, som varit tv nne g ngen gift, och är ändå icke synnerligen bevan rad i Vverldens intriger; ni deremot är en utomordentligt slipad man, en verklig jonglör; derpå har ni vigst märkvärdiga prof; såledeg är, oss emellan sagdt, fördelen på er sida; lita dock icke alltför mycket på er öfverlägsenhet. När det gäller somliga saker, bli qvinnor aldrig gamla, aldrig slöa. Jag upprepar det, under ett halft