Aftonbladet – 23 maj 1860, sida 2

STOCKHOLM den 23 Maj. Riksstånden voro i går afton församlade till plena. Ridderskapet och adeln, som då afslutade behandlingen af religionslagstiftningsfrågan, antog dervid äfven det andra af de kongliga förslagen oförändradt, så att båda dessa förslag nu genom tre stånds bifall äro lag. Såsom karakteristiskt för den ståndpunkt, på hvilken den riddarhusmajoritet, som voterat dessa lagar, befinner sig, kan anföras, att en a de kongl. förslagens försvarare till jemförelsc framdrog 1683 års författning om — qvacksalveri! Ecklesiastikministern grefve Hamilton tröttnade för öfrigt icke att tala om den glädje, mec hvilket landet skulle mottaga den nya lagstiftningen, oaktadt det icke. bordt vara h grefven obekant, att inom ett af de tvenne folkvalda stånden de kongl. förslagen befun nits sådana, att ingen enda röst höjde sig til deras försvar. 4 Presteståndet behandlade i går afton, jemt: ett antal betänkanden af underordnad bety delse, äfven det som tillstyrker en framställ ning om prygelstraffets afskaffande, och de visade sig dervid, att till och med vårt preste stånd måste någon gång böja sig för den all männa meningens påtryckning. Visserliger saknade prygelkäppen icke heller denna gång sina försvarare bland den kristliga kärleken: förkunnare. Sålunda inlade den blide biskoj Annerstedt några ord emot utskottet, ock Lunda-universitetets teologie professor, hh doktor Sundberg, talade med stor liflighet oct värma om pryglets oumbärlighet, hvarom har var så förvissad, att han trodde sig kunne förutse, att K. M:t ej skulle kunna fästa afseende på den af utskottet föreslagna framställningen. Hr doktorn tyckte derföre att ståndet borde hjelpa K. M:t att bära det ogillande, som prygelstraffets bibehållande kunde komma: att medföra. Men nu uppträdde doktor Lindgren, talande. såsom det på goda skäl kan antagas, utur majori etens af sina stånds bröder. hjertan, då han förklarade, att han helst önskat att detta: betänkande icke fram: ?kommit; men då det nu en gång blifvit framlagdt och då det vore af så pass menlös be?skaffenhet som händelsen är, så ansåg han icka detta högvördiga stånd böra motsätta sig detsamma?. Resultatet blef också, att 30 röster. mot I biföllo betänkandet. Sanningen fordrar dock det erkännande, att inom det högvördiga ståndet röster höjdes, som förd humanitetens talan och framhöllo det otillbörliga deri, att fäderneslandets försvarare skola vara underkastade ettstraff, som b:ifvit afskaffadt för brottslingar, och då sjelfva busdjuren blifv:t genom lag skyddade mot misshandling. En sådan uppfattning af frågan jordes gällande af doktorerna Gumaelius och andberg samt af prosten Melen, I en annan vigtig fråga afslog presteståndet deremot den af lagutskottet tillstyrkta. högligen önskvärda reformen, nemligen i fråga om upphörandet äf handelsboks vitsord för utborgningar till sicke-köpmän. Förslaget föll på två röster och till följd af motstånd från. riksarkivarien: Nordström. ERTUl våra förut meddelade uppgifter om tulltaxans behandling inom presteståndet böra vi tillägga, att, i afseende på utförselstarifen; ståndet bibehöll de nu gällande tullsatserna å tackjern, koppar, lumpor, malin och trävaror. Utskottet hade föreslagit nedsättning till hälften af nu gällande exporttull å dessa varor. Borgareståndet började i går afton behand-; lingen af tullbetänkandet och fortskred dermed så räskt, att man i detta enda plenum bann ända till och med artikeln salt, och biföll ståndet allt hvad utskottet i den föredragna delen af taxan föreslagit, med det enda undantag, att artikela klorkalk gjordes tullfri. Det måste .obestridligen anses-i hög grad betecknande för opinicnen inom de näringsid