Aftonbladet – 23 maj 1860, sida 1

ANTI ÄLAN. I motsats till de gamle Romarhes guld-; silfver-, kopparoch jern-ålder har man föreslagit att kalla det tidehvarf, i hvilket vi lefva, pappers-åldern. I vissa hänseenden, synnerligast inom det politiska och financiella området, torde det ock förtjena denna benärdning; men såsom en verklig nota characteristican på detsamma synes dem icke vara fullt lämplig. Angan och de elektriska strömmarne spela dertill en alltför stor rol. Seddn de naturandar, som herrska öfver dem, slutit förbund med menniskosnillet och trädt i civilisationens. tjenst, bafva de. på det tidehvarf, som varit vittne till denna allians; tryckt sin prägel. Man skulle följaktligen med mera skäl kunna kalla ded inhevärande tidsåldern ångans eller elektricivetens; än papperets. Med den förras tillhjelp hafva fölken blifvit, så att säga, flyttade hundradgoch tuseitals mil närmare hvarandra, och för de krafter, som den !senare under menniskans ledning förmår utveckla, finnas näppeligen mera några afstånd. Men just i följd af dessa afståndsförkortningar hafva kommunikationerna de olika folken emellan blifvit: lifligare, hafva hya, omätliga fält blifvit för deras verksamhet och omtahke öppnade. En nödvändig. följd deraf åter är, att man; åtminstone i derciviliserade delarne af verlden, vill, om ock blott berättelsevis, lära käuna lefnadssättet, bruken, plägsederna, de politiska. och religiösa förhållandena i de länder, med hvilka man sålunda kommit i närmare beröring. Ju fullständigare och pålitligare dessa berättelser kunna e: hällas, desto mera välkomna böra de vara; desto lifligare ihtresse böra de hos läsaren eller åhöraren väcka och underhålla. Utgående från denna grundsats, anmälde ;undertecknad i Oktober månad sist! år ett arbetej sony var ämnadt att gifva den svenska ällmänbeten en, om ock sammänträngd, dock redig och klar föreställning om Kina samt dess inbyggares sällsamma lågar, såder och bruk. Detta mitt företag har;från den läsare publikens sida blifvit omfattadt med en sådan välvilja, att jag funnit mig föranlåten fortsätta den under så lyckliga auspicier beträdda banan, och får i följd deraf härmedelst till subskription anmäla ett annåt, likartadt arbete; nemligen: