Aftonbladet – 22 maj 1860, sida 2

med kall artighet den gamla att in aga hennes plats. Sitt stilla, mitt goda barn, bad markisinnan vänligt, flyttade en stol helt nära kåsösen och slog sis ner bredvid den förstämda skönheten. Men hur kommer det sig att ni sitter hemma i detta vackra vädret? Jag trodde att ni var ute med Maximin; säkert hvimla boulevarderna i dag af ekipager. Är det icke söndag i dag? svarade Flavie kyligt; Maximin har utan tvifvel gått i ottesången och jag tillbringar min dag på. engelska. Enda skilnaden är, att jag fördjupar mig i tidningen, i stället för bibeln; visserligen är det der fasligt verldsligt, jag vet det och derfr hade jag också tänkt gömma undan bladet då ni öppnade dörren, emedan jag trodde att det var min man., Nu gör ni också den stackars Maximin värre än han är — aldrig kan jag troatthan förbjuder er lektyr.n Jag ber om ursäkt, inföll den unga frun torrt; i går hade jag låtit hemta ZLelia från ett lånbibliotek; i morse såg Maximin den på bordet i mitt rum och — återsände den. Det är verkligen att handla som en tyrann, sade markisinnan och bjöd till att småle; men min söta, i ert ställe skulle jag snarare i denna lilla statskupp se ett prof på hängifvenhet än på despotismen. När: allt kommer omkring, min bästa Flavie, så finns det ju andra böcker än just Lelia. Maximin ger er ett stort prof på sin aktning, genom a t vaka öfver ett strängt urval i er lektyr. Inser ni icke detta? i Jo gubevars! Jag inser, förstår, uppskattar allt; jag underkastar mig alltv, svarade Flavid, och om man så befaller, skall jag återgå till sagorna och finna min högsta njutning i berättelser för min lilla dotter. Jag tänkte rådfråga er angående vår resa,