Aftonbladet – 21 maj 1860, sida 2

ning i den -holsteinska frågan, hvilken hon rortfarande betraktar såsom en rent tysk och följaktligen under förbundets domvärjo lydanie angelägenhet. Annorlunda vore deremot förhållandet med Slesvig. Det är notoriskt cke någon del af tyska förbundet, och om man också ej kan gilla allt, hvad Danmark sjort och -gör i Slesvig, så eger dock ingen främmande makt — och en sådan makt är yska förbundet lika väl som Frankrike — uatöfva någon kontroll derstädes. Frankrike kan således ej tillerkänna tyska förbundet eller Preussen ensamt i tyska förbundets namn någon rättighet till ett autoritatift uppträdande. Äfven England skall, enligt ofvannämnde tid-) nings uppgift, ba nästan samtidigt framställt enahanda åsigter. ITALIEN. Franska regeringen har till Piemont levererat en mängd gevär, ammunition och 400 kanoner, af hvilka de flesta äro bestämda för örlogsflottan. Neapels sändebud uti Turin, markis Canoari, syntes afvakta sin regerings befallning. nuruvida han, såsom han hotat, skulle fordra sina pass, eller ej. Grefve Cavonr har låti! honom lå höra ganska oangenäma sanningar Bland annat skall grefven hafva yttrat: ?Jag kan icke bevaka konungen. mot hans eget folk och de sicilianska flyktivgarne samt öfverhutvud: ej förhindra italienarne att skynda säll sina landsmäns bjelp. Hvad jag kunnat uträtta, det har jag gjort.? Herr de Thouvenel har uti depesch till franska gändebudet i Turin, baron Taleyrand. förklarat, att kejsar Napoleon blifvit smärtssmt upprörd af underrättelsen om Garibaldiska expeditionens afgång. Visser igen varhi de. Thouvenel långt ifrån att göra sardinska regeringen omedelbarligen ansvarig för alls neräkneliga följder af denna beklagansvärda rilldragelse; men han kunde ej afbålla sig :från att lägga sardinska regeringen till last len oerhörda efterlåtenbet den visat med afseende på Garibaldis planer. Denna efteriå:enhet .vore så mycket oförklarligare, som ranska regeringen skyndat att gifva den sardinska underrättelse om det företag som vo:e i verket. Thouvenel framställer dereter en kort; men dyster skildring öfver de olyckliga följder, som Garibaldis äfventyrliga lif kan medföre, och uppmanar slutligen grefve Cavour att skyndsamt-och utan omsvep afgifva nödiga förklaringar. Grefve Cavour här i anledning häraf förklarat, att ban ogillar Garibaldis tåg lika väl som hr. de Thouvenel. Men det hade ej stått i regeringens makt att hindra detsamma; hon hade uppbjudit ella henne till buds stående medel, för att omintetgöra parti-chefens företag. Garibaldi hade äfven synts foga sig efter kabinettspresidentens föreställningar och lofvat att han skulle för längre tid uppskjuta affärden till Sicilien. Expeditionens afgång hade derföre icke mindre öfverraskat grefve Cavour än hr de Thouvenel. Det vorg följåktligen en himmelsskriand2 orättvisa att vilja göra sardinska regeringen ansvarig för Garibaldis djerfva st.eck. Cavour tillägger, att sardinska Tegeringen hin irat afgången af den andra expeditionen, som skulle efterfölja Garibaldis. Han vädjar derföre till hr de Thouvenels billighetskänsla, hvilken ej skall tillåta att den moderata och försigtiga sardinska regeringen i ringaste mån göres solidariskt ansvarig för Garibaldis äfventyrliga planer. Enligt underrättelse, meddelad uti bref från em officer vid Garibaldis expedition, skall antalet af de frivilliga, som inskeppas uti Genua, endast utgjort 1100 man. Mer än dubbelt så många anmälde sig, för att få medfölja expeditionen, men man hade ej plats för flera än förstnämnde antal. Kommandot på skeppen. fördes af Garibaldi och Nino Brixio. Mnnicipalitetet uti Talamana, der de frivilliga först samlats, hade festligt mottagit Garibaldi. och befolkningen undfägnade rikligen alla dem, — hvilka anmält sig såsom frivilliga. Natten mellan den 12 och 13 dennes hade expeditionen lyckligt landstigit i närheten at Marsala, och de kungligatruppernas motstånd blef utan svårighet besegradt. Enligtsednare underrättelser hade två nya kolonner kongl. trupper sändts emot Garibaldis landstigningskår. Turins tidsingar-hade den 13 dennes meddelat en proklamation af Garibaldi, hvaruti han uppmanar Markernas, Umbriens, Sabinas döeh konungariket Neapels befolkning att resa sig. En annan, till romarne adresserad proklamation påminner dem om-1849 års strid och deras vid Roms försvar fallna bröder. Den 10 dennes hade en revolutionär demonstration egt rum uti. Palermo. En vällig folkmassa samlade sig under roper: Lefve Italien! Lefve , Victor Emanuel! Lefve Napoleon!? -Qvinnorna uppeggade männen och förnärmade soldaterna, hv Ika började skjuta på folkmassan, hvarvid 3 personer dödades och 10 sårades. En mängd arresteringar företogos derefter af myndigheterna. RYSSLAND. Samtliga de ministeriella byråerna lära på kejsarens befallning vara ifrigt sysselsatta med: förberedelser till reformer, hvilka. gå ut på att så mycket som möjligt minska det oer hörda antalet af tjensternän, jemnare fördela deras lönevilkor, förenkla göromålen och påskynda ärendenas afgörande samt genom examina förekomma, att okunniga personer vinna inträde på tjenstemannabanan. De båda guvernementen Schitomir och Berditscbeff ha förklarat sig villiga att genast på de af regeringen sednast uppställda vilkoren emancipera bönderna. Underrättelserna från Asien äro mindre hugneliga för Ryssland. Hela Mandschuriet I är oroligt. Den direkta postförbindelsen mellan Kiachta och Peking är afbruten; tatarerna äro allestädes på det kinesiska området fiendtligt stämda mot ryssarna, och itehandeln har fullkomlig stockning inträdt. Schåmyl har insjuknat i svår feber i Moskwa. Eg Tb I 7 CM mm aäa ft FU AT