Aftonbladet – 19 maj 1860, sida 2

Fri de Gardagne läste och återläste vicomtens biljett med den minutiösaste uppmärksamhet. : Slutligen gjorde Kon en rörelse, liksom hon harmset ville kasta kärleksrunan på elden; men hon tycktes betänka sig, och slutade med att gömma kontrabandet likaså omsorgsfullt som en adertonårig fru skulle hafva gjort. Detta är den första, sade hon för sig sjelf, och nu är den icke längre farlig; men skall det äfven lyckas mig lika väl att paralysera en andra? Och om detta också lyckas mig, skall. jag icke förr eller sednare föras bakom ljuset?...... Denna menniska har en obarmhertig ihärdighet. Ett misslyckadt försök, som detta, skall icke afskräcka honom, ty jag har, tyvärr, observerat att motstånd eggar, 1 stället för att nedslå Honom. Min Gud! Hvad skall jag taga mig till? Och hur skall jag kunna afvärja den olycka, som hotar min stackars Maximins tillvaro?...... Han är en man, fast han är from och fast han fruktar Gud,-och hyste ban den ringaste aning om förhållandet, så är jag säker på att han manade. ut denne nedrige förförare. Således en duell; en duell, måhända lik den, i hvilken hans far föll...... Jag skulle icke öfverlefva denna andra pröfning; man bär icke på sorgen för en son som för en man, man följer sin son i döden, det känner jag! — Alla dessa eleganta förförare äro duellanter; herr de Beauprå har berömt denna Choisys färdighet för mig, och min arme Maximin har aldrig satt sin fot i en fäktsal.. Ack! Hanyhan skall ingenting få veta, en dylik strid passar icke för hans ädla, oskyldiga själ. Jag som burit, ammat och fostrat honom, jag. skall strida för honom. Ännu är Flavie endast kokett, änsu kan det onda botas, innan det förpestat hennes hjerta; men jag har icke ett ögonblick att förlora — om några dagar är det kanske försent. -Att,i brist på äktenskaplig ömhet, söka lifva pligtkänslan i-sin svärdotters hjerta, denna pligtkänsla, som med hvarje dag blef mattare; att hålla vicom