Aftonbladet – 16 maj 1860, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. En liten roffogelshistorla. Händelser inträffa understundom, hvilka likt blixtar i natten sprida en hastig dager öfver vår inbillnings mörker och visa att till och med samhällets kostbaraste och finaste mobilier äro af ett rått och simpelt träslag, doldt: under ett glänsande faner.: Till sådana händelser hörde förra söndagens våldsamma uppträde åDjurgården. Det gaf en så liflig erinran om näfrättens tider, att man gnuggar sig i ögonen och frågår sig om vi ännu ej hunnit längre från naturtillståndet — man tror: sig plötsligt förflyttad ut i vilda skogen, der björnen och vargen spela herrar. Och just medan man går i dessa fantasier kommer någon och anför ur naturens lif ett:litet drag, mycket vanligt, mycket obetydligt, men egnadt för tillfället att befästa denna undrande känsla, om man här verkligen lefver i midten af en stor och civiliserad hufvudstad. Det är i ett hus vid Drottninggatan... Man repar rerar det åt gårdssidan, och i fönsteröppningarne sitta inga fönster. En liten gråsparf kommer i går med bevingad fart och flyr inuti ett af rummen. Hack i häl -— om man så kan säga — följer en af de högre regionernas underroffåglar, en sparfhök. Den fredliga lilla sparfven flaxar från rum till rum undan sin dödsfiende. -Förgäfves. Han upphinnes slutligen, och höken vill flyga ut med sitt rof i näbben: Men nu är .hämndens timma: slagen för honom. Han finner icke den öppning, hvarigenom han kommit in, utan störtar sig emot fönstren åt gatsidan. Han lyckas krossa en ruta, men sjelf faller han dervid ned död;. med sparfven i munnen, delande sin röfvares öde. Äfven efter döden följas . de åt. De hå begge i dag blifvit skänkta till. vetenskapsakademiens samlingar.